Liss Eriksson
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"La mano"
Signerad med monogram LE, numrerad EA I/II. Gjutarmärkt E Godard Fondeur. Brunpatinerad brons, höjd 21,5 cm, inklusive sockel 148 cm.
Proveniens
Jan Torsten Ahlstrand, Lund
Övrig information
Enligt konstnären ska skulpturen symbolisera ”enandet kring ett gemensamt mål” men Eriksson menar också att La Mano kan tolkas som ett kluvet träd med en barkbeklädd stam och utslagen krona. Skulpturen är resultatet av en tävling där uppdraget var att utforma ett monument över de frivilliga, svenska soldater som stupade i det spanska inbördeskriget.
På Stadsmuseets hemsidan finns att läsa om den monumentala versionen av "La Mano" i röd granit på Katarinavägen i Stockholm:
"Högt uppe på Katarinavägen sträcker sig en mäktig granithand mot himlen. På sockeln står skrivet: "Av 500 svenskar som år 1936-38 kämpade för Spaniens demokrati stupade var tredje. De gav sitt yttersta vid Madrid, Jarama, Guadalajara, Brunete, Teruel, Aragon, Ebro. Vandrare, stanna - minns dem med stolthet."
Det är svårt att vara likgiltig inför detta fyra meter höga monument över de svenska Spanienkämparna, som har fått namnet "La Mano" (Handen). Platsen det står på har inte valts av en slump. Många av kämparna kom från det proletära Söder. De anslöt sig till den berömda Thälmann-bataljonen, där de stred tillsammans med tyska antifascister."
Konstnär
Liss Eriksson föddes i Stockholm som yngste son till skulptören Christian Eriksson och Ebba Dahlgren och växte upp i faderns ateljéfastighet vid Maria Prästgårdsgata på Södermalm i Stockholm. Han började studera för att bli arkitekt Norrköpings tekniska gymnasium 1938, men avbröt dem året därpå för att studera vid konsthögskolan 1939-44 för Nils Sjögren och Eric Grate.
År 1947 deltog han tillsammans med bland annat Arne Jones i utställningen Ung Konst på Färg och Form, som blev upptakten för konstnärsgruppen 1947 års män. Därefter reste han till Paris tillsammans med sin hustru konstnärinnan Britta Reich-Eriksson (född 1918) och studerade för Jean Osouf och Henri Laurens och blev kvar där till 1951, då han flyttade hem till Stockholm och övertog faderns ateljé.
Liss Eriksson influerades tidigt av den franska skolan, Aristide Maillol och Henri Laurens, men även av schweizaren Alberto Giacometti. Det var framför allt den enskilda människan som kom att spela en central roll i hans konstnärskap.
Läs mer