Antony Gormley

Den brittiske konstnären Sir Antony Gormley (f. 1950, London) är en av de mest etablerade i vår samtid. I sitt konstnärskap undersöker han genomgående förhållandet mellan den mänskliga formen och olika aspekter av människans närvaro i relation till naturen och arkitekturen. För den bredare publiken är han även känd för den enorma skulpturen ”Angel of the North” från 1998 som står placerad ute i naturen nära Gateshead i England. Stålskulpturen ”Angel of the North” är 20 meter hög och skulpturens vingar mäter hela 54 meter från spets till spets, kroppen är en förstorad avgjutning av Gormleys egen.

Efter att Gormley tagit examen inom konstvetenskap, arkeologi och antropologi reser han till Indien och Sri Lanka i tre år. När han återvänder till Storbritannien läser han konst på Central Saint-Martins, Goldsmiths College och på Slade School of Art i början av 1970-talet. Gormleys första konstverk är inspirerade från den långa Asienresan och av iakttagelsen hur människan har en förmåga att skapa privata rum i det offentliga. Det är nu han gör den första avgjutningen av sin egen kropp.

Under 1980-talet undersöker Gormley mänskligheten i relation till miljön. Under 1990–2010-talen placerar han skulpturer i naturlig storlek ute i naturen och i stadsmiljöer. Miljöerna förhöjer skörheten av den mänskliga figuren och omformulerar de filosofiska frågeställningar som Gormleys skulpturer leder till. 1994 mottar Antony Gormley det prestigefyllda Turner Prize.

Under 2010-talet fram till idag fortsätter Gormley att belysa den mänskliga kroppen genom en rad olika former, baserade på tidigare projekt men också mer och mer i relation till arkitekturen. Genom sina solitära skulpturer, placerade i stökiga stadsmiljöer, kommenterar Gormley även befolkningsexplosionen och den förändrade fysiska och psykiska miljön vi lever i idag.

Auktionens verk ”STATION XIII” ingår i serien STATION som Gormley utförde åren 2013 – 2015. Skulpturserien STATION är inte konventionella skulpturer, utan ”human architecture”. Det är höghus med vertikala energisystem. Skulpturerna ser ut att vara stabila, men är egentligen sköra former utan symmetri. Ingenjörsmässigt är de på kanten av vad de klarar av. Serien heter STATION för att de är statiska, de är ramar till kroppar som en gång tog upp en rymd. Gormley skriver att STATION är en reflektion över vad som händer med oss när vi lever i ett högteknologiskt samhälle i höghus högt ovanför marken. Tänk om vi slutar att känna naturen? Frågan är hur stabila eller ostabila vi egentligen är?