"Måsen"
Signerad Torsten och daterad 58. Duk 97 x 139,5 cm.
”Bara en rabiat stiltänkare kan förbise att måleriets dominerande stilar under 1950-talet alltmer närmade sig varandra för att slutligen, omedelbart före det monokroma måleriet var oundvikligt. Bakom denna tidsenlighet anade jag en utvecklingslära av darwinistiskt slag, en evolution som i matt fall år 1961 utmynnade i den vita ”Måsen”. ”Måsen” var till att börja med ett stycke linnetyg, ur det tyget klippte jag en fågelliknande form, därefter sydda jag fast formen på nytt, limmade duken och målade slutligen alltsammans vitt. På rätsidan av duken syns nu sömmen som en linje som växelvis tar form och försvinner. I det ögonblick linjen försvinner skapas en yta av den vita färgen. Det var dessa två tolkningar av ”Måsen” jag frilade år 1962 och presenterade var för sig i ”Källan”. Den övre målade delen av ”Källan” innebär ett medvetet återerövrande av det synsätt som omvandlar ytan till fiktivt slutet tomrum, detta synsätt är identiskt med realismens språk. Den undre svarta träpannån utgör en vidareutveckling av det moderna måleriets syn på ytan som yta och öppen rumslig ytstruktur.
Den vita ”Måsen” Sveriges enda monokroma målning, utställdes 1962 på Galleri Burén, ingen såg den. ”Måsen” var viktig för mig, därför utställde jag den på nytt i samma galleri 1966, ingen såg den.
Ni har underskattat dessa bilder därför att ni har underskattat min negeringsmetod, medvetenheten och den konsekventa ensamheten i min kamp för ett språk. Ni har förtigit och slutligen dödat viljan till överblickande konsekvenser och initiativ till global förnyelse”. (Torsten Andersson i katalogen till Moderna Museets utställning, 1986-87.
Runt 1960 var det många konstnärer som vände måleriet ryggen och sökte sig till andra uttrycksvägar. Så inte Torsten Andersson. Han ville återerövra stafflimåleriet och formulera ett eget språk för att hitta en ny väg för måleriet. Under denna period tillkom målningarna ”Måsen” (Malmö Konstmuseum) och ”Källan” (Moderna Museet) som räknas som två ikoniska verk inom postmodernismen.
Torsten Andersson gjorde flera varianter av motivet ”Måsen” där han experimenterar och rör sig mot det monokroma måleriet. Auktionens verk är utfört 1958, ett par år före Moderna museets målning.
Torsten Andersson var en svensk bildkonstnär. Studier vid Konsthögskolan i Stockholm 1946-1950, professor där 1960-1966. Har två gånger erhållit Carnegie Art Award, 1:a pris 2008, vinnare av Chock-priset 1997 i konst. Han har ägnat sig åt ett undersökande måleri för att finna det han kallar sitt språk, att hitta en ny väg för måleriet. I början v 60-talet nådde han ett genombrott med målningarna ”Måsen” och ”Källan”. Senare har han ägnat sig att måla porträtt av fiktiva skulpturer. Hans självkritik är hård och han förstör det han inte tycker håller måttet.
Under sin livstid ställdes Andersson internationellt ut och deltog i den 32:e Venedigbiennalen 1964 och São Paulo-biennalen 1959 och 1983. Retrospektiva utställningar fanns att beskåda på Moderna Museet 1986 och Malmö Konsthall 1987. Hans verk presenterades i solo- och grupputställningar på Göteborgs Konstmuseum (2008), Moderna Museet, Stockholm (2006), Zeno X Gallery, Antwerpen (2003), Kunstmuseum Bonn (1999), Louisiana Museum of Modern Art, Humlebæk (1997), Malmö Konstmuseum (1995), och Centre Georges Pompidou, Paris (1981) bland annat.
Läs mer