"Blomma"
Duk uppfäst på duk 60 x 58 cm.
Stockholms Auktionsverk, Nutida 2015-11-10, kat. nr. 86.
Privat samling, Stockholm.
Stede är namnet på Torsten Anderssons från Tyskland invandrade förfader, trumpetare i den svenska armé som krigade därnere under 1600-talet. Släkten som bosatte sig i Skåne fortsatte att vara trumpetare i flera generationer.
Torsten Andersson är en av Sveriges mest mytomspunna konstnärer, hyllad av kritiker och kollegor, en inspiration för många, men också gåtfull och känd för att förstöra det mesta av det han skapade. Hans målningar kan ibland uppfattas som slarviga, men till varje målning gjorde han ofta hundratals skisser och provmålningar. Sedan brände han allt som inte höll måttet. Hans självkritik ledde till att han också kunde “makulera” målningar som varit färdiga sedan många år och visats på flera museer och konsthallar. Lars Nittve skrev som chef för Moderna Museet följande: “Av hundra arbetsteckningar förstörs nittio. De överlevande tio teckningarna ger impulser till hundra nya, av vilka nittio förstörs. Tjugo teckningar återstår. Av dessa förstörs sexton. Fyra återstår. De går vidare i arbetsprocessen, blir målningar, i sig utan garanti om överlevnad.”
Torsten Andersson studerade 1945 vid Otte Skölds målarskola, vid Det Kongelige Danske Kunstakademi 1947 och 1946-1950 vid Konsthögskolan i Stockholm, där han 1960 utsågs till rekordung professor. Han tilldelades Carnegie Art Award två (!) gånger: förstapriset på en miljon kronor 2008 och tredjepriset 1998. Han tilldelades även 1997 års Schock-pris i konst.
På 1990-talet donerade han ett tjugotal stora målningar till Malmö Konstmuseum, som har den främsta samlingen i världen av Torsten Anderssons konst. Han är också representerad i flera viktiga privatsamlingar, liksom på Moderna Museet och Nationalmuseum i Stockholm och Helsingborgs Museum.
Torsten Andersson var en svensk bildkonstnär. Studier vid Konsthögskolan i Stockholm 1946-1950, professor där 1960-1966. Har två gånger erhållit Carnegie Art Award, 1:a pris 2008, vinnare av Chock-priset 1997 i konst. Han har ägnat sig åt ett undersökande måleri för att finna det han kallar sitt språk, att hitta en ny väg för måleriet. I början v 60-talet nådde han ett genombrott med målningarna ”Måsen” och ”Källan”. Senare har han ägnat sig att måla porträtt av fiktiva skulpturer. Hans självkritik är hård och han förstör det han inte tycker håller måttet.
Under sin livstid ställdes Andersson internationellt ut och deltog i den 32:e Venedigbiennalen 1964 och São Paulo-biennalen 1959 och 1983. Retrospektiva utställningar fanns att beskåda på Moderna Museet 1986 och Malmö Konsthall 1987. Hans verk presenterades i solo- och grupputställningar på Göteborgs Konstmuseum (2008), Moderna Museet, Stockholm (2006), Zeno X Gallery, Antwerpen (2003), Kunstmuseum Bonn (1999), Louisiana Museum of Modern Art, Humlebæk (1997), Malmö Konstmuseum (1995), och Centre Georges Pompidou, Paris (1981) bland annat.
Läs mer