"Far och Son" (Isaac och Ivan).
Signerad Isaac. Utförd 1917. Duk 72 x 53,5 cm.
Konstnärens familj.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Det sjungande trädet", 8 september - 5 november 1989, kat nr 67.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm,"Sigrid Hjertén", 17 mars – 28 maj 1995.
Norrköpings Konstmuseum, "Sigrid Hjertén & Isaac Grünewald - modernismens pionjärer", 3 mars - 20 maj, 2002, kat nr 47.
Arken, Ishöj, Danmark, "Sigrid Hjertén & Isaac Grünewald-modernismens pionjärer", 16 juni - 2 september, 2002.
Nationalmuseum, Stockholm, "Konstnärspar kring sekelskiftet", 2 mars - 14 maj 2006.
Skagens museum, "Nordiska konstnärspar omkring 1900", 23 juni - 17 september 2006.
I skriften ”Isaac har ordet” inleder Isaac Grünewald en av sina föreläsningar med ett citat som väl passar in på auktionens målning föreställande ”Far och son/Isaac och Ivan”: ”Förenkling, storhet, uttrycksfullhet, klarhet – se där den nya konstens lösen.”
Utförd under den för konstnären produktiva men turbulenta perioden 1914-17 uppvisar målningen alla karakteristiska drag för Isaac Grünewalds måleri från den här tiden. Den något skissartade bakgrunden består av rumsliga förenklingar som balanseras av en yta fylld av ”dramatik” – i detta fall fadern och sonen.
På ett mycket spännande sätt möts formelement mot varandra i målningen, den mjuka dekorativa linjen som utgörs av konstnärens huvud och arm bryter elegant mot väggens strama linjer. Sonen som dansar och den något ”frånvarande, läsande och piprökande fadern” utgör tillsammans en dekorativ helhet – att Isaac Grünewald inspirerades av konstnären Henri Matisse står klart.
Den dominanta röda färgen i målningen ges här en varm, innerlig ton i kontrast till den kalla färgen som dominerar fönstret - målningens ljuskälla. Isaac Grünewald och hans maka Sigrid Hjertén var ytterst medvetna om att kalla ljusfält framkallar varma skuggor och att varma ljusfält framkallar kalla skuggor, och man kan tydligt se att denna ”optiska problematik” sysselsätter konstnären i auktionens målning.
Utöver den intressanta måleriska aspekten skiljer sig detta självporträtt från de flesta som Isaac Grünewald målar. I boken ”Orientalen – Bilden av Isaac Grünewald i svensk press 1909-1946” skriver Bernard Grünewald att många av konstnärens självporträtt utöver ”stolthet, sturskhet och anspråksfullhet” även har en ”gnutta ironi och karikatyr över sig”. Frånvaron av både ironi och sturskhet är märkbar i det här porträttet som tvärtom avbildar en ganska vardaglig Isaac Grünewald i hemmiljö. Att hemmiljö avbildas är en framställning som egentligen är mer typisk för Sigrid Hjertén – hennes hemmiljöer avbildas dock oftast med rekvisita som ligger huller om buller. I "Far och son" är rummet välstädat, far läser och sonen tycks vilja påkalla faderns uppmärksamhet genom sin piruett.
Den fint skildrade stämningen mellan far och son vittnar om Isaac Grünewalds stora måleriska register och man kan konstatera att målningen är något alldeles särskilt intressant i konstnärens produktion från perioden 1914-17.
Isaac Grünewald verksam som bildkonstnär och keramiker samt professor vid Konstakademien i Stockholm under åren 1932-42. Grünewald hade en ledande ställning i den svenska moderniströrelsen under 1910-talet och blev dess företrädare i Sveriges samtida konstdebatt. Han var elev vid Konstnärsförbundets skola och vid Henri Matisses öppna akademi i Paris. 1909 debuterade han vid ”De ungas” samlingsutställning med konstnärer som Ture Ander och Arvid Nilsson. Grünewald betraktade sig själv som expressionist då hans fokus låg på konstverkets uttryck. Paul Cézanne var en konstnär som inspirerade honom likaså hans fru och kollega Sigrid Hjertén. Han skildrade det sjudande storstadslivet i överraskande vinklar, ofta i fågelperspektiv, virtuost behandlade i regnbågens klara färger. Hans målningar är tagna ur verkligheten, men inte fångade framför motivet utan ur minnet. Han målade staden och dess virvlande liv, utsikter, parker och interiörer. Med diagonaler och avskärningar byggde han sina kompositioner och underströk växelspelet mellan de varma och de kalla färgerna. Under tiotalet är han påtagligt påverkad av Matisse. Under tjugotalet förändrades hans stil sedan han återvänt till Paris. Landskapen målades direkt inför motivet, så även en rad av färgstarka blomsterstilleben och nakna modeller. Senare närmade han sig verkligheten än mer, men övergav aldrig helt minnesmåleriet.
Läs mer