Provväv till "Melodier vid torget", gobelängteknik, ca 64 x 53 cm, Sven X:et Erixson och Barbro Nilsson.
Den vävda tapeten "Melodier på torget" (620x912 cm) vävdes till Göteborgs konserthus. I Viggo Sten Möllers bok: "1936 utlystes en tävlan om konstnärlig utsmyckning av Göteborgs konserthus. Tävlingen gällde att med fresk pryda foajén. Sven Erixson (X-et) vann. Barbro och Robert Nilsson hade till sitt förslag "Hemlandstoner" bifogat en uppvävd detalj. Denna startade en diskussion om möjligheten att utföra X-ets förslag i gobelängteknik. Barbro Nilsson fick i uppdrag att provväva och sedan uppdraget att utföra den stora gobelängen. Sex väverskor vävde sedan i två och ett halvt år."
Inramad, med ram 83x72 cm.
Något blekt. Något slitage och smutsig, smärre skador. Ramen med skador.
Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, Auktion Nr 73 Oktober 1960, Fritz H. Erikssons Samling, Nr 50.
Möller, Viggo Sten: En bok om Barbro Nilsson, Stockholm/Barcelona 1977, text och färgplanscher sid 43-45.
Sven Erixson, idag mera känd som X:et, föddes 1899 i Stockholm. Han utbildade sig till dekorationsmålare och teckningslärare vid Tekniska skolan i Stockholm och därefter studerade han vid Högre Konstindustriella skolan och gjorde studieresor till Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Nordafrika. Som betydande konstnär inom modernt svenskt måleri låter han sig inte inordnas under etikett och stilbegrepp. Hans stora produktion präglas av en spontan och temperamentsfull stil i lysande färgmönster. Erixsons måleri pendlar mellan häftig, närmast brutal uttrycksvilja och vek lyrism. Han är en grundarna av gruppen Färg och Form, vars primitivistiska falang han tillhörde. Med sprudlande berättarglädje återgav han sina upplevelser. Han hade en obetvinglig lust att dela med sig av allt han såg. Han inspirerades liksom Bror Hjorth både av folkkonst och medeltida muralmåleri men tog även intryck av tysk expressionism. Varmast talar han dock om Chaim Soutines konst.I mängder av målningar återgav han sin livsglädje, ytorna fylldes med snabbt fångade figurer. Under trettiotalet fylldes hans bildvärld av familjen och torpidyllen, ytorna blev större och helare. Under kriget målade han på smörpapper, inte bara av praktiska skäl, utan för att uppnå den glansiga ytan som oljan ger. Berättandet avtog på 50-talet när han tog intryck av spontanism, som under de följande åren för honom övergick till ett abstrakt spontant måleri.
Läs mer