Helmer Osslund
"Faxälven vid Granvåg"
Signerad Helmer Osslund. Utförd 1916. Olja på duk lagd på pannå 48 x 42 cm.
Tilläggslista
Olja på smörpapper uppklistrat på duk lagd på pannå.
Proveniens
Överläkare Helge Dahlstedts samlingar, Österåsens sanatorium; därefter i arv.
Litteratur
Konst i Svenska Hem, vol. 9, upptagen sid 451 under samling 776: "Dahlstedt, Helge, Överläkare & Mörner-Dahlstedt, Eva, Fru. Österåsens sanatorium".
Övrig information
Det gäller att kunna sin norrländska geografi när man betraktar Helmer Osslund. Han rörde sig flitigt mellan de norrländska landskapen men vissa motiv och geografiska platser återkommer flitigt. Ett sådant är Granvåg och Faxälvsoset, där Faxälven och Ångermanälven möts och delar väg vid Svalnipan. Denna målning är utförd 1916 och 1921 flyttade Osslund permanent till Skärvsta, nära Faxälvens sammanflöde med Ångermanälven vid Skellefteå. Den aktuella målningen ingick ursprungligen i överläkare Helge Dahlstedts berömda samling.
Konstnär
Den svenska bildkonstnären Helmer Osslund är en av den svenska konstens allra främsta uttolkare av det norrländska landskapet. Han inledde sin konstnärliga utbildning på Tekniska skolans aftonkurs 1887 för att året därpå avancera till avdelningen kallad Högre konstindustriella skolan. 1889 anställdes han som dekoratör vid Gustavsbergs porslinsfabrik men fortsatte sin konstnärskarriär efter studieresan till Paris, som han åkte på 1894 när han var 27 år. Han studerade omväxlande på Académie Colarossi där många av hans skandinaviska konstnärskollegor tidigare studerat. Via skolan kom Osslund i kontakt med den då fortfarande relativt okända konstnären Paul Gauguin och svensken hade honom som lärare i sex-åtta veckor under februari-april 1894. Trots den korta perioden hos Gauguin gjorde fransmannens syntetism ett stort intryck på Osslund.
Tillbaka i Sverige bosätter sig Osslund 1898 i Fränsta i Medelpad. Från och med den flytten skulle Osslund ägna sig åt det norrländska landskapsmåleriet fram till sin död 1938. Man brukar säga att Osslund föredrog att måla på hösten på grund av den färgprakt som naturen erbjöd. Dock är det tydligt i de otaliga sommar-, höst- och vinterbilder att han behärskade alla säsonger.
Läs mer