Carl Larsson

Flickan, försjunken i funderingar eller grubblerier, är Dagmar Grill. Dagmar, född 1892, var dotter till Carl och Karin Larssons goda vänner Baltzar och Violet Grill i Djursholm. Den vackra Dagmar var äldst av de fem syskonen (Dagmar, Thorsten, Estrid ["Essie"], Ingrid ["Nini"] och Anna-Johanna ["Lillan"] ), vilka samtliga kom att bli avporträtterade av Carl Larsson.

Dagmar kom till och med att bli avporträtterad hela tre gånger. Först ut var 1904 års porträtt "Dagmar Grill" (kol och akvarell 62 x 52 cm, privat ägo) vilket avbildar Dagmar stående i profil med narcisser i handen. Samma år utförde Carl Larsson även föreliggande komposition, "Teaterrekvisita", där Dagmar sitter försjunken i funderingar på den röda långbänken i konstnärens ateljé i Sundborn. Bakom långbänken står en studie, av en ryttare i rustning, till konstnärens monumentala komposition "Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523" (olja på duk 700 x 1400 cm, 1908, Nationalmuseum, Stockholm). Här ses även en gipsavgjutning av reliefen "Nutid", vilken bildar basen till "Nutida konst" (olja på duk i väggfält med trärelief 383 x 310 cm, 1888-89, Fürstenbergska galleriet, Göteborgs Konstmuseum) i Carl Larssons triptyk "Renässans-Rokoko-Nutid". Dagmars resignerade pose (det tog tid för konstnären att bli nöjd med kompositionen) i detta motiv förtydligas av ett brev från Karin Larsson till sin mor den 26 juni 1904: "[...] men lilla Dagmar har han plågat grymt med modellsittning, och är ändock ej nöjd". Att arbetet drog ut på tiden låter även anas av en förstudie, "Skiss till 'Teaterfunderingar' " (akvarell 62 x 71 cm, 1904, privat ägo), vilken såldes på Bukowskis Klassiska vårauktion 2011.

När Dagmar cirka fem år senare återigen ställde upp som modell var situationen emellertid en helt annan vilket framgår av den översvallande idylliska tonen i kompositionen. I "Dagmar Grill" (akvarell, täckvitt, kol och tusch 66 x 56 cm, utförd ca 1909, privat ägo), vilken såldes på Bukowskis Klassiska höstauktion 2015, ser vi Dagmar från sidan där hon sitter på en grönmålad rokokostol i den prunkande trädgården. Till skydd mot solen bär hon en stor vacker hatt samtidigt som hon greppar en syrenkvist i sina händer. Syrenkvisten intar, som så ofta i Carl Larssons kompositioner, en central plats och tjänar därvidlag som ett blickfång för betraktaren. Ytterligare en finess finns insmugen i motivet där Carl Larsson låter Dagmars långa mörka fläta nertill avslutas med en röd rosett som ger återklang till fasadens färg i bakgrunden.

De övriga syskonen Grill förevigades i form av följande motiv: "Barnen Grill/Två systrar" (akvarell 72 x 50 cm, 1907, privat ägo) där "Nini" och "Essie" avporträtterades med mamma Violet i bakgrunden; "Anna-Johanna Grill" (akvarell 75 x 53 cm, 1913, privat ägo) samt "Thorsten Grill" (akvarell 67 x 56 cm, 1904, privat ägo) vilket av konstnären försågs med följande påskrift: "Thorsten Grill, min lille vän..." Att familjerna kom väl överens framgår även det i Karins brev till sin mor: "Barnen Grill är förtjusande rara. Carl har ritat af dem och fått ett mycket likt porträtt af Thorsten på ett par timmar".

Frågan är dock om inte Dagmar var det av syskonen som kom att sätta de djupaste spåren i den svenska konsthistorien. Inte bara genom sina tre individuella porträtt av Carl Larsson utan även genom familjens band till en annan av landets legendariska bildkonstnärer. Dagmars föräldrar var nämligen också bekanta med Elsa Beskow, även hon boende i Djursholm. Då Elsa enbart hade söner fick således bl. a. Dagmar stå till tjänst när det förelåg behov av flickor som modeller. Av detta kommer att Dagmar (iförd grön kappa) figurerar i Elsa Beskows berömda illustration till Alice Tegnérs "Sockerbagaren".

Dagmar Grill kom även senare i livet att ha starka personliga band till den svenska konsthistorien. Hennes kusin Anna Sebenius (1880-1957) var nämligen gift med den österrikiske arkitekten och formgivaren Josef Frank. Dennes legendariska samarbete med Estrid Ericson på Firma Svenskt Tenn har numer kommit att prägla omvärldens syn på svenskt inredningsideal i lika stor utsträckning som Carl Larssons akvareller.

Sommaren 1947 arbetade Dagmar som sjukgymnast på Sätra brunn och höll då kontakt med Josef Frank genom brev. Då han beklagade sig över uteblivna arkitektuppdrag ville Dagmar uppmuntra honom, så hon bad honom rita ett antal fantasihus till henne. Frank grep sig an uppgiften med iver och levererade ritningar på, inte mindre än, 13 hus på bara några veckor! Husen kom aldrig att uppföras, men arkitekterna/författarna Mikael Bergquist och Olof Michélsen lät senare göra miniatyrer av husen vilka presenterades på en utställning på Arkitekturmuseet i Stockholm. Materialet sammanställdes även i en bok, "Accidentism", år 2005.

När Anna gick bort 1957 flyttade Dagmar in på Rindögatan på Gärdet i Stockholm och bodde där tillsammans med Josef Frank fram till hans död 1967.