"Väg med sittande hund, Fontainebleau"
Signerad Hill F-au (Fontainebleau). Utförd 1876. Olja på uppfodrad duk 81 x 101 cm.
Professorskan Marie Louise Klason (née Hill, konstnärens syster), Stockholm; därefter i arv inom familjen.
Malmö Museum, "Carl Fredrik Hill. Retrospektiv utställning", 1933, kat nr 54 (under titeln "Stenlandskap med vit hund"); Nationalmuseum, Stockholm, "Carl Fredrik Hill 1849-1911", september - oktober 1949, kat nr 108 (under titeln "Väg med sittande hund"); Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "C F Hill. 'Det sannas hjärta' ", 18 september - 1 november 1987, kat nr 24 (under titeln "Stenbacke med sittande hund"); Nationalmuseum, Stockholm, "Carl Fredrik Hill", 1 oktober 1999 - 16 januari 2000, kat nr 21; Blaafarvevaerket, Åmot, Norge, "Kong Jeg", 18 maj - 22 september 2002; Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, "Carl Fredrik Hill", 17 september 2011 - 29 januari 2012; Nivaagaards Malerisamling, Danmark, "Carl Fredrik Hill. Sveriges store landskabsmaler", 4 oktober 2015 - 31 januari 2016 (under titeln "Vej med siddende hund, Fontainebleau").
Adolf Anderberg, "Carl Hill. Hans liv och hans konst", 1951, upptagen i katalogen (under "Montigny och Fontainebleautrakten: Juni 1875 samt juli och september 1876") sid 306-307, omnämnd sid 226-227 samt avbildad helsida plansch 51 (under titeln "Väg med sittande hund"); Viggo Loos, "Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860-1885", SAK, 1945, omnämnd sid 218 samt upptagen i katalogen (under titeln "Stenlandskap med vit hund") sid 340; (red) Karin Sidén, "Carl Fredrik Hill", Nationalmusei utställningskatalog nr 615, 1999, avbildad helsida i färg sid 37 samt upptagen i katalogen sid 213 som nr 21; Sten Åke Nilsson, "Carl Fredrik Hill. Maximus Pictor", 2011, omnämnd sid 38 samt avbildad helsida i färg sid 105; (red) Birgitte von Folsach och Sten Åke Nilsson, "Carl Fredrik Hill. Sveriges store landskabsmaler", 2015, upptagen i katalogen sid 209 som nr 44 samt avbildad helsida i färg sid 44 (under titeln "Vej med siddende hund, Fontainebleau").
1876 utförde Carl Fredrik Hill ett antal snarlika landskapsmålningar föreställande grustag eller sandbackar. ”Väg med sittande hund, Fontainebleau” intar en central plats i denna märkvärdiga grupp av terrängstudier vilka förenas av de stundtals likartade grundkompositionerna där ofta en öppen, lätt kuperad förterräng delvis begränsas vid horisonten av en uppstigande skogskuliss.
Föreliggande katalognummer uppvisar påfallande likheter med "Forêt de Fontainebleau" (olja på duk, 81 x 100 cm, 1876, Sven-Harrys Konstmuseum, Stockholm, såld på Bukowskis våren 2003), vilken är utförd på samma plats vid samma tillfälle. Det är inte alls omöjligt att de snarlika kompositionerna utfördes med blott några få dagars mellanrum. Landskapet har, i dessa målningar, skildrats med påtaglig, bitvis brutal, sanning men helt har inte konstnären utestängt poesin. Ett behagligt utjämnande franskt ljus vilar över förgrunden samtidigt som det får buskarnas skira grönska att behagfullt och vackert spela mot den bakomliggande himlens blåa skimmer.
Hills levnadstecknare Adolf Anderberg tar i sitt omfångsrika verk "Carl Hill. Hans liv och hans konst" (1951) upp 1876 års landskapsmålningar från Fontainebleau enligt följande:
"Denna ödsliga klippgrundsnatur över vilken solen hade fritt spelrum, verkade omdanande både på hans färgsyn och framställningssätt. Han kände sig befriad, löst ur de mörka Barbizon-skogarnas förtrollning. [...] Naturens storhet, dess ensamhet, dess bortglömdhet talade direkt till Hills sinne. Han greps av en stark känsla av gemenskap med dessa ödevidder. I tolkningen av dem nedlade han mycket av det som brann och bände i hans inre. Självporträtt av konstnären kunde ej verka mer avslöjande än dessa i en oftast extatisk sinnesstämning tillkomna bilder".
Professor Sten Åke Nilsson vidareutvecklar resonemanget i Nationalmuseums utställningskatalog "Carl Fredrik Hill" (1999/2000):
"Flera målningar från denna sommar är påskrivna Fontainebleau och verkar vara gjorda på samma plats, i ett övergivet grustag. Av en skiss ser vi att Hill ganska direkt hittade ingången till detta landskap, men raden av studier visar att han här hade ett viktigt konstnärligt problem att lösa; det är som om han var indragen i ett schackparti med ett fåtal kvarvarande pjäser. Några buskar sträcker sig som gröna eldar mot himlen. Ljuset är överallt lika intensivt. Staffaget varieras så långt det går; ett ramponerat staket och en trave med störar återkommer gång på gång, en liten hund och en blåklädd man dyker upp och försvinner, de är de enda levande varelserna, för övrigt erbjuder motivet bara grus och stenskärv. Det är en terräng full av sår".
Mycket talar för att ”Väg med sittande hund, Fontainebleau” är en vidareutveckling av "Forêt de Fontainebleau". Kompositionen delas alltjämt diagonalt av vägen från höger och vedtraven ligger kvar på sin plats. Hill har däremot flyttat staffliet för att komma närmare grustaget och tränga djupare in i kompositionen. Den mest påfallande skillnaden mellan målningarna torde vara hur Hill låtit mannen i "Forêt de Fontainebleau" försvinna ut ur bilden för att ersättas av den vita hund med svarta öron som, sittandes mitt på vägen, utgör ett ofrånkomligt blickfång. Den ensamma hunden är, som Anderberg skriver, ”En tillfällig kombination måhända som dock tillför motivet ett suggererande stämningsvärde”. Viggo Loos går längre i sitt resonemang: ”Det förefaller som om konstnären känt behov av en levande varelse i detta landskap av sand, sten och förkrympta träd, där han brottas med ljusets problem och tränger den förvittrade markens färgspel inpå livet” ("Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860-1885", 1945).
Dessa skildringar av ”den förvittrade markens färgspel” utgör en märkvärdig övergångsfas i Hills måleri, vilken sedermera skulle leda fram till de blommande fruktträdens översinnliga skönhet i Brolles/Bois-le-Roi våren 1877. Viggo Loos, återigen, skriver:
"Han vill tränga naturens skiftande skådespel inpå livet, finna något som svarade mot de heta pulsslagen i hans egen livsbejakelse och orosmättade skönhetslidelse. Skuggorna försvinna, ljuset och färgen skälva i dessa bilder från de heta sandterrängerna, den sönderslitna marken, de vida ljunghedarnas färgprakt. Sådan är upptakten till det nya skedet, som under ett par år lät kurvan nå sin höjdpunkt".
Viggo Loos får även sista ordet genom sin beskrivning av 1876 års landskap från Fontainebleau: "Hur oerhört förändrat - och modernt - framstår ej Hills måleri i sådana ljusfyllda, komprimerade färgsyner".
Carl Fredrik Hill var en svensk bildkonstnär född i Lund. Hill räknas till en av Sveriges främsta landskapsmålare. Hans livsöde och konstnärskap tillhör den svenska konsthistoriens kanske märkligaste men mest intressanta. Född i ett akademikerhem i Lund lyckades han trots faderns protester få påbörja studier vid Konstakademin i Stockholm och reste sedan till Frankrike, där han kom i kontakt med Corots landskapsmåleri. Han fann sina motiv i Barbizon och senare vid floden Oise, i Luc-sur-Mer och Bois-le-Roi. Han målade frenetiskt med förhoppning om att bli antagen på Paris-salongen. Redan under studieåren kämpade han med en begynnande mental ohälsa och 28-årig fördes han till sinnessjukhuset i Passy. Under sjukhusvistelsen påbörjade han sin rika produktion av teckningar och fortsatte sedan med detta efter återkomsten till Lund, där han under återstoden av sitt liv vårdades av familjen. I tusentals blad framträder en fantasivärld av figurer och figurscener. Idag har Hills flodlandskap och blommande fruktträd från åren i Frankrike, tillsammans med de visionära teckningarna från sjukdomstiden i Lund fått stor uppskattning. Hans konst skildrar en ensamhet och längtan som är lätt att låta sig gripas av. Han är främst representerad på Malmö Museum och på Nationalmuseum i Stockholm.
Läs mer