Skaft i form av Amor, slät ljuspipa samt på slät rund fot med graverade initialer under friherrlig krona. Höjd 20,5 cm, diameter 16 cm, total vikt 1.096 gram.
.
Tidigare i samlingarna på Ericsberg
sannolikt införskaffade av storsamlaren friherre Carl Jedvard Bonde (1813-1895).
Fyra lika stakar är kända med graverade monogram under friherrelig krona, två med SB idag på Nationalmuseum samt auktionens två med ISB.
Senast 1929 införlivade i Falk Simons (1874-1957) silversamling.
Sedermera försålda till en privat samling.
Bukowskis Höstauktion 1989, A469, katalognr 712
Privat ägo (förvärvad på ovanstående auktion).
Svenska Hem i ord och bilder 1929, årg XVII, avbildade sid. 121 och beskrivna sid, 128, "med ett friherreligt Bondemonogram ingraverat".
Gustaf Munthe, Falk Simons silversamling, Stockholm 1938, katalognr 330, 331 (F.S. 99, 100) sid 181, plansch 104
Carl Hernmark m.fl, Stockholm 1943; Svenskt Silversmide, del II, sid. 66 samt plansch 156.
Susann Silfverstolpe m.fl, Stockholm 2014; Silvergåvor från Sveriges regenter till Rysslands tsarer under 1600-talet, sid. 258.
Auktionens par ljusstakar tillhör ett set om fyra likadana stakar. Det andra paret, idag på Nationalmuseum (NMK 40 & 41/1965), har en 1800-tals gravyr med monogram SB under friherrlig krona samt undertill "Tillhör Gustaf Lewenhaupt". Denna märkning gör att paret kan kopplas till Sofie Bonde, gift (och skild) Lewenhaupt och hennes son Gustaf Lewenhaupt (1885-1934). Sophie Lewenhaupt (1848-1921) var äldsta dotter till friherre Carl Jedvard Bonde (1813-1895) på Ericsberg. Carl Jedvard Bonde var en samlare av rang och skapade på Ericsberg de berömda samlingarna av böcker, mynt och arkivalier som bevarats fram till våra dagar. Han var också storsamlare av antikviteter och en av de första att bl a uppskatta georg Haupt redan på 1800-talets mitt. Sina tre döttrar försåg han med rikliga hemgifter av porslin, silver och möbler vilka kan ledas tillbaka till samlingarna på Ericsberg.
Auktionens par ljusstakar har också en 1800-tals gravyr, ISB under friherrelig krona, på foten. Sofie Bonde (Lewenhaupt) hette också Ingeborg vilket kan förklara gravyren. Lägger man därtill Falk Simons uppgift 1929 att det är ett friherreligt Bondemonogram ingraverat, så blir märkningen och proveniensen klar. Auktionens par stakar och paret på Nationalmuseum har samma härkomst från Bonde på Ericsberg och har gått via dottern Sofie för att sedan delas på.
I boken Silvergåvor skriver Susann Silfverstolpe om sannolikheten kring att Helleday har omarbetat fyra konfektskålar till stakar och låtit amorinen utgöra ljusstakarnas skaft. Hon skriver; "De tyska konfektskålarna från barocken hade vid 1700-talets början blivit omoderna. Helleday behåller den charmerande skaftfiguren men förenar den nu med en odekorerad rund fot och slät ljuspipa."
Johan Wilhelm Helleday (verksam 1696-1711) var ålderman 1710 och blev 1711 utnämnd till riksverdie = riksvärderingsman med uppgift att övervaka och kontrollera mynt och vikt samt guld- och silverarbeten. Helleday ansågs sannolikt vara en mycket skicklig mästare då han fick dessa hedersuppdrag, men i och med hans allt för tidiga bortgång så finns inte mycket bevarat av hans hand.