"Den bortrövade ormen"
Signerad Dardel och daterad 1931. Duk 73 x 60 cm.
Föreningen för Nutida Konst, "Nils Dardel", Liljevalchs Konsthall, Stockholm 1939, katalognr 204.
Karl Asplund, "Nils Dardel", del II, SAK 1958, katalogiserad under år 1931, sidan 263.
I Nils Dardels konst kan man ofta skönja drag av hans egna livsupplevelser som betraktaren får ta del av i hans omisskänneliga stil. Hans oeuvre har bidragit med ett flertal målningar som nästan ingår i det kollektiva bildmedvetandet och mest känd är kanske ”Den döende dandyn” (1918) som på något sätt alltid känns aktuell i sin stil och budskap.
Nils och Thora Dardels relation hade under slutet av 1920-talet övergått till vänskap och beslutet att avsluta äktenskapet 1934 var ömsesidigt. Men redan under det tidiga 30-talet introducerades Nils Dardel för en barndomsvän till sin hustru, Edita Morris (född Toll) som hade vuxit upp i en överklassmiljö liknande paret Dardel. I en nyligen utkommen biografi över Edita Morris, ”Jorden är vårt hem: författaren Edita Morris och hennes tid” (2018) tecknar Monica Braw en bild av en känslig och strävsam författare vars liv kantats av svårigheter och sorger. Morris kom tidigt att visa engagemang för sociala frågor och har, kanske något bristfälligt, beskrivits som en salongsbolsjevik. När Nils Dardel och Edita Morris möttes i Paris uppstod en stark passion och då inleddes en kärleksrelation som varade fram till Dardels död 1943. Trots denna relation fortsatte Edita att vara gift med Ira Morris livet ut.
Karl Asplund skriver i sin biografi över konstnären att ”med den nya förälskelsen kommer det nytt liv i Dardels fantasikonst” (Asplund, 87). Under denna period tilltar också hans hjärtproblem vilket fick honom att bearbeta dödens närvaro i en mängd målningar. I auktionens målning ”Den bortrövade ormen” sitter en kvinna på marken och ser på när tre exotiska fåglar för bort en orm inför hennes ögon. Ormen spelade en stor roll i den freudianska psykoanalysen, i början av 1900-talet, som en symbol för sexualitet. Som religiös symbol står ormen i paradiset för den som genom lögn gav upphov till syndafallet och som straff blev utstött från andra djur. Ormen i auktionens målning är hjälplös i fåglarnas näbbar och kan inte styra över passionens starka krafter som har honom i sitt grepp.
Nils von Dardel var en svensk bildkonstnär född i Bettna i Södermanland som till stor del var verksam utomlands. Han studerade vid Konstakademien i Stockholm, i Paris samt på resor till Asien och Mellanöstern. Dardel är främst känd för sina landskap och figurmålningar. Dardel påminner i sitt skapande ibland om Hieronymus Bosch och man kan skönja en viss inspiration hämtad från Henri Matisse. En mycket känt verk av Dardel är ”Den döende dandyn” som återfinns på Moderna Museet i Stockholm. Hans intensiva färgbehandling och böljande former är karakteristiska. 1910 besökte han Matisseakademien men föll aldrig till devot dyrkan av mästaren utan fann snart att kubismens utveckling för honom var viktigare. Hans stil var sökande. Kubistiska experiment i gråskala övergick till pointillism omkring 1912. Han började då brodera ytan med mönster av fläckar och punkter. Dardel intresserade sig liksom Jolin för Rousseau le Douaniers navism och för den orientaliska, främst den persiska konsten. Under en vistelse i Japan 1917-1918 påverkades han av det japanska träsnittets lineära stil och klara färger. Hans fläckteknik försvann och ersattes med fasta linjer. De gamla japanska fablerna väckte hans intresse för djur, apor och kaniner i synnerhet. Dardels måleri är fabulerande och fullt av fantasier, en blandning av drömmar och verklighet, men alltid ett uttryck för de egna upplevelserna i elegant, förfinad och naiv förpackning. Den dekadante dandyn spelar ofta huvudrollen i hans ironiska fantasier. Denna dragning till det bisarra avtar i Dardels senare produktion av eleganta kvinnoporträtt samt realistiska porträtt från Nordafrika, Sicilien och Mexico.
Läs mer