Waldemar Lorentzon

Den 8 februari 1924 anlände Waldemar Lorentzon och hans kusin Erik Olson till Paris. Den kosmopolitiska dynamiken i den franska huvudstaden gjorde starkt intryck på de båda unga konstnärerna. Den 1 mars flyttade de till skulptören Källströms två rum på Rue Notre-Dame-des-Champs 86, en välkänd adress i konstnärskretsar. Isaac Grünewald hade ateljé en trappa upp, alldeles intill kompositören Gösta Nystroem. Ett par dagar efter inflyttningen blev Lorentzon och Olson presenterade för Léger i hans ateljé som låg mitt över gården. Detta möte kom att få stor betydelse för de unga konstnärernas fortsatta utveckling under 1920-talet. Légers kubistiska måleri blev en viktig impuls samt inspirationskälla och de båda absorberade mästarens teorier när de började som elever i Légers skola ”Academie Moderne”.

Viveca Bosson beskriver det hela i ”Sex sökares vandring – alltid på väg”: ”Lika väsentligt som lärdomarna i akademin var kanske det andliga klimatet kring Léger, som Walle och Erik dagligen inandades. Buren av efterkrigstidens hoppfulla vilja att bygga upp ett nytt mera mänskligt samhälle, där skönhet och funktion smälte samman till en enhet, bekände sig Léger nämligen till ’den nya andan’, esprit nouveau, som ur tidens krav växte fram till en universalistisk rörelse. Den hade sitt högsäte i Montparnasse hos arkitekten Le Corbusier och målaren Ozenfant, ’Purismens fäder’, vilka genom tidskriften ’Esprit Nouveau’ 1920-25 sökte sprida dess yttringar inom alla kulturgrenar, även musik, litteratur, film, vetenskap, design etc…Hoppet stod till ’ordning, renhet, klarhet’. På botten jäste drömmen om att med hjälp av teknikens framsteg skapa en ny människovänlig urbanism, präglad av Le Corbusiers skulpturala och funktionella arkitektur. Man hoppades också få dekorera de väldiga murytorna i lysande färger för att liva upp stadsbildens grå tristess. Mitt i denna våg av entusiasm och strålande framtidsvision levde Walle och Erik”.

Léger förde vidare sina idéer till eleverna och inspirerade dem att uppfatta de plastiska formerna i den närmaste omgivningen: trafikskyltarnas skivor, fabriksskorstenarnas tubformer m.m. De lärde sig att bygga upp bildytorna med arkitektoniska storskaliga former samt avgränsade volymer i rena klara färger. I verket ”Gatumusikanter” daterad 1927 omsätter Lorentzon Légers lärdomar i praktiken. Musikanternas kroppar har antagit plastiska, turbinliknande former som i det närmaste ser maskintillverkade ut. Färgfälten i oblandade primärfärger är avgränsade med tydliga konturer och kontrasterar tydligt mot varandra. I bakgrunden syns den moderna staden, en återkommande silhouette i den moderna, avantgardistiska konsten. Ena husgaveln är täckt av en reklamannons med texten "Fulgor pour tous Métaux".

Waldemar Lorentzons sällsynta målningar från andra hälften av 1920-talet utgör en höjdpunkt i hans konstnärskap, innan han tillsammans med övriga medlemmar i Halmstadgruppen övergår till surrealismen under 1930-talet.