"Kamin"
Signerad E. Thorén och daterad 1926. Blandteknik på papper 25 x 18 cm.
Beijers auktioner, Moderna Höstauktionen 1987, katalog nr 21, kat nr 558.
I början av 1920-talet kom Esaias Thorén i kontakt med Sven Jonson och de bildar tillsammans gruppen De Unga med Axel Olson som lärare. Tillsammans ställde de ut 1924, och året därpå studerar Thorén vid Carl Wilhelmssons målarskola i Stockholm.
Hösten 1926 reser han tillsammans med Sven Jonson till Paris, där de tecknar modell för konstnären Otte Sköld. I den internationella metropolen insuper de två kamraterna de nya konstnärliga strömningarna men de har svårt att försörja sig utan mecenater och återvänder till Halmstad våren 1927.
I auktionens ”Kamin” har Thorén, i klara, oblandade färger av rött och gult tecknat en stiliserad kamin med skarpa svarta konturer. De moderna maskinerna och uppfinningarna som förenklade livet för dåtidens människor förekom ofta som motiv i konsten. Teckningen ”Kamin”, ett sällsynt verk från 1926, är ett fint exempel som visar på Esaias Thoréns betydelse för den moderna konsthistoriens utveckling .
Esaias Thorén, bildkonstnär och grafiker, föddes i Halmstad 1901 och dog 1981. Han var en av medlemmarna i Halmstadgruppen, ett konstnärskollektiv som bildades 1929 och som bestod av Sven Jonson, Waldemar Lorentzon, Stellan Mörner, Axel Olson och Erik Olson. Han är utbildad hos Carl Wilhelmson och har studerat i Paris. Kring 1920-talet målade Thorén postkubistiskt men drar åt purismen, en form av kubism där man ville återupprätta konstens föreställande natur. Och i början av 1930-talet börjar Thorén aktivera sitt surrealistiska bildspråk, något han aldrig övergav, men modifierade. Efter en något tillrättalagd period under 1940- och 1950-talen började hans måleri bli mer utsvävande och eklektiskt. Den politiskt medvetne Esaias Thorén blir under 50-talet medlem i Söndrumskolonin, en något löst sammansatt konstnärssammanslutning i det lilla stenhuggar- och fiskesamhället Söndrum vid Halmstads kustband. Tillsammans med Sven X:et Erixson, Felix Hatz, Vilhelm Bjerke Petersen, och poeter som Elsa Grave och akademiledamoten Erik Lindegren, utvecklar han här sitt konstnärskap ytterligare och hans vilda drömbilder förbyts återigen mot mer stillsamma referenser.
Läs mer