Dick Bengtsson

Målningen ”Sommaren 1941” visades för första gången på Dick Bengtssons debututställning på Galleri Observatorium i Stockholm hösten 1963. Där ställde han ut totalt åtta målningar, sviten ”Oktoberceremoni I-IV” samt fyra andra verk utförda 1962-63.

”Sommaren 1941” har den speciella glansiga patina som blivit Dick Bengtssons kännetecken. Ytan skapade han genom att stryka lasyr över den torra oljemålningen. Därefter sög han upp lasyren med hjälp av ett strykjärn för att få patinan flammig och slutligen fernissade han målningen. Han fick på så sätt fram ett helt eget uttryck som ger en förnimmelse av alltifrån läder till skimrande förgyllning. Själva utförandet av hans målningar hör också till egenheterna. Motiven, som han ofta hittade i tidningar och uppslagsverk, kalkerade han mödosamt på millimeterrutat papper och överförde till sina pannåer sammanfogade till helt nya kompositioner.

I den enkla katalog som togs fram i samband med utställningen, egentligen bara några lösa maskinskrivna blad, presenteras en intervju som galleristen har gjort med Dick Bengtsson på Bergsundsstrand. Det står att läsa följande rader under rubriken ”Om form och kamouflage”:

”Patinan har blivit en dubbelhet, den är ibland vacker men alltid ett kamouflage. Lasyren får inte ses som enbart det väsentliga, utan gestaltningen är huvudsaken. Ett kamouflage som är för perfekt upphör att vara kamouflage. (Pollock kamouflerar en öken.)”

Debututställningen på Galleri Observatorium fick mycket uppmärksamhet i de tre stora morgontidningarna, DN, SvD och Stockholms-Tidningen. SvD journalisten Stig Johanssons recension bar titeln ”En egensinnig debutant”.

Dick Bengtsson sålde inte mycket av sina verk på 60-talet. Han hade i slutet av 50-talet börjat arbeta på Posten som brevbärare för att kunna klara sin försörjning. Konstnärskollegorna avundades dock Bengtssons måleri och en krets av samlare och museimänniskor insåg hans storhet redan under hans korta livstid och det talades om honom som en "konstnärernas konstnär". Alltjämt idag ser vi tydliga spår av Dick Bengtssons påverkan inom den svenska samtidskonstens måleri, skulptur och installationer. Konstnärer som Ernst Billgren, Karin Mamma Andersson och, inte minst, Cecilia Edefalk lyfter fram honom som en viktig källa till inspiration. Edefalk målade 1987 en parafras på Bengtssons ”Richard i Paris” (1970) och kallade sin monumentala målning för ”Dad".

Dick Bengtssons position som en av de mest nyskapande och intressanta konstnärerna under svenskt 1900-tal befästes för allmänheten genom separatutställningar på Göteborgs konstmuseum, 2001, samt på Moderna Museet, 2006, där ”Sommaren 1941” fanns med.