Alexander Roslin

Redan efter skolstudierna i Skåne fick Alexander Roslin sin första undervisning i teckning av amiralitetskaptenen Lars Ehrenbill i Karlskrona, dit familjen hade flyttat 1729. Även om det ursprungliga syftet med undervisningen var att Roslin skulle kunna försörja sig som fartygstecknare blev hans konstnärliga begåvning tidigt uppenbar för läraren. Roslin skickades på Ehrenbills inrådan till Stockholm, för att utbildas till porträttmålare. Han kom till huvudstaden 1736 och fick plats som lärling hos hovmålaren Georg Engelhardt Schröder. I Stockholm hade konstlivet vid denna tid levt upp i samband med bygget av det nya slottet, som lockade dit framstående målare och hantverkare från Europa. Efter tre år som lärling kunde Roslin börja ta emot egna beställningar, och kort därefter lämnade han Stockholm för att resa ut i Europa. Efter en rad uppehåll på vägen kom han slutligen till Paris 1752. Då hade han arbetat vid flera kungliga hov och hunnit utföra en mängd porträtt. Ankomsten i Paris förebådade en lyckad karriär, för med sig hade Roslin ett ytterst betydelsefullt rekommendationsbrev från hertiginnan av Parma ställt till hennes systrar Medames de France – den franske kungens döttrar. Snart fick den svenske porträttören de eftertraktade uppdragen att måla såväl kungligheterna som deras högt uppsatta funktionärer. Redan 1753, året efter ankomsten till Paris, blev Roslin invald i den franska konstakademin och hade etablerat sig som en av de stora konstnärliga begåvningarna i staden. Mot slutet av 1750-talet var han en av de mest efterfrågade porträttörerna.

Rokokon stod på sin höjdpunkt vid denna tid. Tidigare epokers strängare ideal ersattes av eleganta och ljusa uttryck och ett intresse för naturen. De mer livliga, fantasifulla och intima skildringar som nu var på modet behärskades fullkomligt av Roslin; hans stora begåvning som stoffmålare och personskildrare kommer till fullt uttryck i den aktuella målningen. Porträttet som sannolikt föreställer fröken Bourgevin de Linas, klädd som vestal, utfördes år 1756, då Roslins rokokomåleri nådde sin kulmen i Paris. Vestaler var gudinnan Vestas prästinnor i antikens Rom och kom i den västerländska porträttkonsten att användas som symboler för kvinnlig dygd, kännetecknad av den vita klädseln och slöjan. Vestalerna i Rom var alltid sex till antalet, utvalda bland högt uppsatta familjer, och hade till uppgift att vakta den ständigt brinnande elden i gudinnans tempel och att hämta vatten från en helig brunn. Det är möjligtvis ett sådant kärl Bourgevin de Linas avbildats med på brickan hon bär. Vestalerna levde ett priviligierat liv men ålades också att följa stränga regler och leva i kyskhet. De var därigenom ett uppskattat ideal för högreståndskvinnor särskilt under rokokon att låta referera till då de lät sig avbildas. Även om Bourgevin de Linas dräkt anspelar på antika ideal är den modern i sitt utförande och oerhört påkostad – och ett mästerligt exempel på Roslins skicklighet som stoffmålare. Det är tydligt för betraktaren att det är en förmögen och högtstående kvinna som avbildats. Kostymen är, trots dess dygdiga ursprung, också ett mycket typiskt exempel på rokokons fantasifulla bildvärld, där maskerad- och teaterdräkter i både verkligheten och porträtt blev uttryck för en glädjefylld tillvaro långt bortom vardagliga bekymmer och plikter.