Albert Edelfelt

Denna pastellstudie, i stående knäfigur, avbildar Prinsessan Marie av Danmark iförd guldmönstrad hovdräkt med Sankta Katarinas ordens storkorsband samt kraschan. Prinsessan Marie Amélie Françoise Hélène d'Orléans (född 13 januari 1865 i Surrey, Storbritannien, död 4 december 1909 i Köpenhamn) var en fransk prinsessa och sedermera genom gifte dansk prinsessa. Prinsessan Marie var äldsta barn till Robert, hertig av Chartres (andre son till Ferdinand Filip av Orléans) och Françoise av Orléans. Hon gifte sig med prins Waldemar av Danmark, yngste son till Kristian IX av Danmark, den 20 oktober 1885 i en borgerlig vigsel i Paris och i en kyrklig på Château d'Eu två dagar senare.

Prinsessan Marie var mycket konstnärlig och ansågs också vara mycket rättfram och självständig. Familjen residerade i Det Gule Palæ, nära Amalienborg i Köpenhamn. Marie beskrivs som en impulsiv, energisk och kvick person som lättade upp atmosfären vid det strikta danska hovet, och hon blev också populär som offentlig person. Relationen med maken var vänskaplig och hon gav barnen en fri uppfostran; hemmet präglades av hennes "konstnärligt bohemiska" sätt och hon umgicks ofta med konstnärer. Hon lärde sig dock aldrig att tala danska rent. Hon var informell, trodde på jämlikhet och ogillade snobberi: hon ansåg att alla borde vara sig själva oavsett ställning och utförde sina ceremoniella uppgifter på ett informellt sätt, och tvekade inte att offentligt uttala sina åsikter. Hon intresserade sig också för ridning, bilkörning och var känd för sin elegans: hon målade och fotograferade, invaldes i danska Konstakademin och deltog i konstutställningar. Hon var även officiell beskyddare för Brandskyddsföreningen och lät fotografera sig klädd i brandmansuniform.

Till allt detta kom också att Marie var politiskt aktiv och hade vänstersympatier. 1901 övertygade hon sin svärfar Kristian IX av Danmark att tillåta införandet av allmän rösträtt, vilket ledde till en socialistisk valseger, och 1902 motarbetade hon överlåtandet av danska Västindien till USA.

Om detta porträtts tillkomst skriver Bertel Hintze: "Under dessa vistelser i Köpenhamn blev Edelfelt också bekant med prins Waldemars gemål, prinsessan Marie av Bourbon-Danmark. Hon 'tog mig med storm', skriver han den 14 maj 1892 till sin mor. 'Hon var så enkel och naturlig och munter, att man ej ett ögonblick skulle ha tänkt på hennes kungliga blod, om ej hennes näsa och ögon talat om Condé och Henri IV'. I ett annat brev förklarar Edelfelt, att 'hon är som nedstigen ur ett gammalt porträtt, blond, spenslig, med hängande bourbonska ögonlock. Hon är ej vacker, men har i otrolig grad vad man på målarspråk kallar karaktär'. Prinsessan Marie, som själv var en talangfull amatör på bildkonstens alla områden, tyckes ha blivit lika intagen av Edelfelt, och hans förhoppningar att få måla henne uppfylldes. För denna beställning avstod han våren 1894 från att resa till Salongen i Paris, där han efter sin lysande framgång föregående år ej heller utställde några arbeten. Porträttet av prinsessan Marie, som i sin art hör till de konstnärligt mest helgjutna kvinnogestalter Edelfelt skapat, föreligger i flera varianter, av vilka de bästa utförts i pastell".

Förutom föreliggande komposition tar Hintze, i sin katalog från 1942, upp ytterligare två studier i pastell samt en dito i olja (även den stående knäfigur, numer i samlingarna på Det Nationalhistoriske Museum på Frederiksborgs slott, Danmark). Det färdiga porträttet (helfigur i naturlig storlek, pastell, målat under tio dagar i Köpenhamn i maj 1894 på beställning av den avbildade) hängde ursprungligen i Det Gule Palæ, Köpenhamn. Efter Prinsessan Maries död, år 1909, skänktes det av hennes gemål, Prins Waldemar, åt Lensgreve Mogens Frijs. När Hintze, år 1942, sammanställde sin verkförteckning tillhörde porträttet i helfigur Lensgrevinde Krag-Juel-Vind-Frijs, Köpenhamn.