Carl Ferdinand Hernlund

Valdemarsvik är beläget vid Valdemarsviken, på gränsen mellan Småland och Östergötland, vid Gryts skärgård, fem mil söder om Norrköping och sex mil norr om Västervik. Vammarsmålaån i stadens mitt utgör gräns mellan dessa två landskap när den rinner ut i Valdemarsviken.

En tuschteckning, troligtvis utgörande förlaga till illustration samt utförd efter den aktuella målningen, finns i Nationalmuseums samlingar (30,5 x 22,9 cm, 1885, NMH 68/1916) (fig. 1).

Målningen är en av Hernlunds mest imponerande målningar. Trots detta har den sedan den ställdes ut på Konstakademien 1885 varit okänd för forskningen. Den var således inte inkluderad i någon av de två utställningar som hållits av Hernlunds verk: "Ferdinand Hernlund. Minnesutställning", Linköping, Östergötlands och Linköpings Stads Museum, 1949 och "Ferdinand Hernlund. Minnesutställning", Eksjö, 1966.

Kvarnen i förgrunden är Vammarsmåla kvarn. Av en karta från 1704 framgår att det på samma plats fanns en kvarn och såg. Den nuvarande kvarnbyggnaden, som på övervåningen inrymde en liten bostad, uppfördes 1828. Enligt 1832-39 års husförhörslängd bodde här mjölnaren Nilsson med hustrun Brita Månsdotter samt barnen Nils Magnus och Catharina. På andra sidan fallet låg sågen. Kvarnen drevs fram till omkring 1916. Ungefär 50 meter nedströms startades 1829-30 Vammarsmåla kopparverk – embryot till Valdemarsviks industrialisering. Verksamheten pågick i ca. tio år. I dag arrenderas kvarnen av Valdemarsviks hembygdsförening och används bl.a. till utställningar, föreläsningar m.m.

Ferdinand Hernlund var son till den förmögne handlanden och rådmannen Anton Hernlund i Eksjö och dennes hustru Anna Christina Almgren. Redan i unga år visade Hernlund konstnärliga anlag. I Fornminnesgårdens samlingar i Eksjö finns en skissbok med dokumentation av Eksjö-bygden från och 1850-talet. Hernlund blev länge sin hemstad Eksjö trogen och var från 1862 anställd som teckningslärare vid Eksjö elementarläroverk. Vintern 1871-72 medverkade han vid renovering och dekorering av Stadshusets societetssalong. I december 1873 lämnade han Eksjö och flyttade till Stockholm, där han en tid studerade på Konstakademien. 1875 ingick Hernlund äktenskap med Lisen Fredrika Maria Lundvall, dotter till kontraktsprosten Axel Fredrik Lundvall. Lundvall hade tidigare varit kyrkoherde i Eksjö men var nu bosatt på Rystads prästgård. Hit återvände konstnären med sin familj varje sommar, och det östgötska landskapet kom att bli hans främsta motivkrets. Hernlunds resor till Tyskland och Frankrike under 1860-70-talen innebar konststudier i framförallt Düsseldorf, där han togs om hand av konstnären Ferdinand Fagerlin. Med Fagerlins hjälp kom han i kontakt med den svenske landskapsmålare Per Daniel Holm. I Karlsruhe studerade han därefter för Holm. Hernlund kom att föra vidare en idé om ett svenskt kynne i landskapet och en smak för enkla motiv med en viss idyllisk men okonventionell prägel. I hans måleri anas även en påverkan från franskt landskapsmåleri och Barbizon- och Fontainebleauskolan. År 1887 invaldes Hernlund som ledamot i Kungliga Akademien för de fria konsterna. Från 1888 bosatte han sig i Linköping där han stannade i tio år. Hernlund avled i samband med ett besök i Medevi brunn sommaren 1902.