Fernando Botero

Fernando Botero beskriver sig själv som en ”post-abstrakt realist” som målar minnen i ett realistiskt manér. Hans dukar är fyllda av voluminösa människor i vardagliga scener från hemlandet Colombia. De fylliga kropparna tycker Botero själv är smala. ”Det är för att de ska bli sensuella som jag låter mina figurer svälla." De historiska referenserna i hans verk är tydliga. När Botero övergav sin tidiga karriär som matador i början av 1950-talet, reste han till Europa. I Florens och Madrid uppfylldes han av renässansen och kopierade äldre mästare som Goya, Velásquez, Uccello och della Francesca.

Det konstnärliga genombrottet kom några år senare under 1960-talet då Botero var bosatt i New York där han ställde ut de ikoniska verken Mona Lisa (1961) och Presidentfamiljen (1967). Det var också då som Botero befäste den måleriska stil som har kommit att bli hans signum och som har fått ett eget namn, ”boterismo”.

Innan modernismen slog igenom i konsten i början på 1900-talet, var religiösa bilder det dominerande motivet i såväl Latinamerika som i Europa, och har än i dag tydliga referenser i den samtida konsten. Boteros barndom och uppväxt i området Medellin i Colombia präglades av den katolicism som har genomsyrat den latinamerikanska samhället, kulturen och politiken de senaste fyra århundranden.

“There were no museums in Colombia when I was young. The only paintings I saw were those of Colombian Baroque artists in churches, when Colombian children go to church they see all these Madonnas, so clean and perfect. In South America, china-like perfection is very much a part of an ideal of beauty...So, in contrast to Europe or North America, you connect the notions of art and beauty at a very early stage. I grew up with the idea that art is beauty. All my life I’ve been trying to produce art that’s beautiful, to discover all the elements that make up visual perfection.” (Carlos Fuentes, Botero Women, New York 2003, sid. 42)

Boteros konst är intimt förknippad med den colombianska och latinamerikanska identiteten. Med humor och en subtil ironi, skapar han en magisk värld där änglar och syndare spelar sina roller i välbekanta berättelser. En av Boteros främsta insatser som konstnär är hans utforskande av sin konstnärliga genre, och hans bitvis satiriska motiv som en kommentar till samtida samhälleliga fenomen.
Kvinnan i auktionens verk, "Badrummet/El cuarto de baño", har just den skulpturala och voluminösa kropp som är Boteros signum. Med både humor och vördnad framställer han henne som en vacker Venus, nyss uppstigen ur vattnet eller som den gammaltestamentliga Susanna vid badet med den lille mannen i badet som tjuvkikar på henne. Själv visar kvinnan stolt upp sig i all sin prakt utan att skämmas för sig.

Badrummet/El cuarto de baño", var med på Moderna museets utställning 29.9 2001 – 13.1 2002, som kurerades av museets dåvarande chef David Elliott och Botero själv.