Sture Lundberg föddes år 1900 i Helsingborg och studerade 1918 vid Caleb Althins målarskola i Stockholm och därefter i Köpenhamn och München. 1920 bosatte han sig i Florens där han var verksam till nyåret 1926 då han angreps av tuberkulos. Efter sanatorievård i Stockholm och Norge bosatte han sig i Göteborg där han deltog i en samlingsutställning, som kom att bli hans enda publika framträdande. Han återvände till Italien 1928 där han tillbringade återstoden av tiden före sin tragiska död 1930. Hans namn och konstnärskap var då föga känt av den stora publiken, men i konstnärskretsar var han uppskattad och ansågs synnerligen lovande. Sture Lundberg var mångsidig som konstnär och tog tidigt intryck av Fernand Légers särpräglade kubism med maskinestetik i formspråket. Det går två parallella linjer i Lundbergs konst, den ena anknyter till "den nya sakligheten", den andra är påverkad av 1920-talets formexperimentella konst med många beröringspunkter till Kurt Schwitters collage.

Det kom att dröja ända till 1950 innan hans namn drogs fram ur glömskan av Svensk-Franska Konstgalleriet i Stockholm som anordnade en minnesutställning som blev mycket omtalad och han fick ett senkommet erkännande. Eftersom hans konstnärliga produktion är mycket liten är hans verk riktiga rariteter när de erbjuds på auktionsmarknaden.