Vi är välbekanta med Peter Dahls soffa från sviten "Vårat rum", 1969, "Drömmar i soffhörnet", 1970 och "Kalles dröm", 1971. I dessa samhällskritiska målningar riktas ett angrepp mot det borgerliga samhället: dröm och verklighet blandas så att gränserna kan tyckas oklara. De handlar om hur den lilla människans framtidsdrömmar och integritet kränks av den ekonomiska och politiska makten. Det var ett ambitiöst försök att flytta ut måleriet ur finrummet och anpassa det till marknadens folkliga krav.
1975 blir Peter Dahl professor på Konstakademien i Stockholm. Han ger ut böckerna "Modellteckningens grunder", "O Mecaenas" och "Caribaniens historia". Han inviger Galleri Händer med porträtt och ställer samtidigt ut på Svenska Bilder under temat Epabaren. Med 80-talet kommer den stora Bellmanutställningen och det stora folkliga genombrottet. Det har skrivits om Peter Dahl som en litterär målare och en målerisk författare. Målerisk genom sitt lätta handlag, flödande penselföring och varma kolorit. Litterär genom att han berättar en historia eller relaterar till en verklighet vi kan känna igen. Det är ögonblicksbilder med en förbehållslös öppenhet som tillsammans med en träffsäker iakttagelseförmåga möter oss i målningarna. Han berättar när han målar och målar när han berättar.
Maj-Brit Wadell har i ett helt kapitel i utställningskatalogen "Peter Dahl - Se tillbaka och blicka framåt", från Waldemarsudde 1999, redogjort för Peter Dahls koppling till Edvard Munch. Peter Dahls släkt var redan under Munchs levnad grannar till konstnären. Munch bodde på egendomen Ekely i Norge och familjen Dahl bodde på andra sidan av den smala vägen i ett nybyggt hus, kallat för Knausen. I serien "Vårat rum" från 1969 hänsyftar Dahl på Munchs svit av målningar som benämns ”Gröna rummet” och som tillkom 1907. I fem av Munchs bilder tilldrar sig händelserna i ett rum med gröna, oroligt mönstrade, tapeter och en dörr till höger i bakgrunden, som ett scenrum (jämför Edvard Munch, ”Svartsjuka”, avbildad i katalogen). Munch strävan efter nya måleriska uttrycksformer visar sig i ett råare färg- och formspråk där det gröna kontrasteras med olika nyanser av rött. Wadell menar att i Peter Dahls målning ”Gröna rummet” från 1981 framstår han som en mogen arvtagare till Munch men utan ett påträngande beroende. Han återvänder till den miljö som vi känner igen från ”Vårat rum” och ”Drömmar i soffhörnet” - ”Men den här gången sitter han där själv, om än förklädd, som en del av sin egen skapelse. Det är en målning i Munchs anda om "Livet, Kärleken och Döden", om de stora eviga frågorna, men ett stycke skildrat med Dahls formspråk och en berättelse ur hans egen livsfris". "Gröna rummet" är gjord i en brytningstid för Dahl. Han har brutit upp från Mejan och sin lärarbana och ett nytt liv har börjat. Folke Ewards skriver i boken "Peter Dahl": "I "Gröna rummet" har han satt sig i Kalles och Rosas gröna soffa och höjer champangeglaset för att ta definitivt avsked av bäste vännen Jan i dörröppningen och den bedrövade före detta hustrun. Det är en målning med både självironiska, tragiska och komiska undertoner. Den är gjord tre år efter skilsmässan och vännens död. På tavlan bakom soffan har den ystra hästen som stegrar sig bytts ut mot Manets lättje- och kättjefulla "Olympia" (1863), som chockerade dåtidens parisiska borgerskap...”