Edvard Forsström

Åren 1880-81, under hans studietid vid konstakademien 1876-83, utförde Forsström fem målningar där barn spelar en central roll; ”Flicka vid fönster”, ”Handarbetande flicka”, ”Pojke med trumpet”, ”Liten dalkulla” samt den aktuella målningen. Det faktum att den aktuella målningen ovanför signaturen är numrerad ”5” av konstnären, tyder på att han tänkt dessa målningar som en serie, med den aktuella målningen som slutbild.

Stilistiskt har Forsström i målningen följt en socialrealistisk linje. Flickan är vänd mot konstnären/betraktaren vilket skapar såväl intimitet som identitet. I förhållandet till den mer naturalistiskt återgivna omkringliggande naturen är flickan konturskarpt avbildad, vilket ytterligare framöver hennes centrala roll i kompositionen. Flickan är barfota, vilket visar att hon har sitt ursprung i bonde- eller arbetarklassen.

Den centralt placerade tisteln tyder på att denna är avsedd som symbol. Tistlar i allmänhet har inom konsten kommit att symbolisera laster - hämndlystnad, trots, hån, allmän synd och ondska, syndafallet, och också Jesu lidande (taggarna). Motiv med barn intill en tistel behandlades av Carl Larsson i hans tidiga målning ”Clair-obscur”, utförd i Frankrike 1877. Följande år utförde Larsson även ett landskap från Barbizon med tistlar. Tistlar som ett centralt inslag för också tanken till Gottfrid Kallstenius kända målning ”Flicka på sommaräng”, även kallad ”Ett dike”, från 1888 (Åsa Frosterud Jägerhorn, ”Gottfrid Kallstenius - I tusen tallars skugga”, 2010, avbildad sid 58).

Under sin studietid vid akademien målade Forsström inledningsvis naturalistiskt i det fria för att därefter, tvärtemot vad som var brukligt, helt ägna sig åt historiemåleri utfört i ateljé. 1883-85 utförde han en rad målningar med motiv ur Sveriges historia i Georg von Rosens anda, av vilka två ställdes ut på akademien 1885. Detta ovanliga förfarande har troligtvis sin bakgrund i Forsströms stora intresse för det illustrativa. Redan tidigt under sina studieår medverkade han i tidningen ”Palettskrap” (1880 utförde han exempelvis ett porträtt av Anders Zorn) och 1880 inledde han sin mångåriga karriär som politisk tecknare i ”Söndags-Nisse”. Efter sin studietid kom Forsström att helt fokusera på denna aspekt av sitt konstnärskap och han är idag känd som en av Sveriges genom tiderna mest betydelsefulla illustratörer och politiska skämttecknare. Vanligen illustrerade han förelagda anekdoter, vilka han tolkade med en utpräglad känsla för bildkomposition och typografisk verkan, men han fick också med tiden allt fler tillfällen till politiska satirer. Detta gällde särskilt sedan Hugo Vallentin 1894 blivit tidningens redaktör. När denne 1901 blev redaktör för den nystartade skämttidningen ”Puck”, följde Forsström honom dit och kom att framför allt på dess förstasidor utveckla sin på en gång säregna och prosaiskt vardagliga, politiska allegori-stil. Han kvarstod som medarbetare till tidningens upphörande 1916, då också hans bana som politisk kommentator i bild praktiskt taget var avslutad.

Forsström tillhörde opponenternas generation vid Konstakademien och gav i sina tidningsteckningar uttryck för sin allmänt radikala inställning. Till hans stående offer hörde, utom statsminister Boström, Hjalmar Branting, mäster Palm (som båda gisslades som alltför radikala), K. A. Wallenberg, P. P. Waldenström och kung Oscar II. Forsström engagerade sig i unionsstriden på den liberala sidan, i rösträttsstriden, i socialismens frammarsch i skolfrågor och mot läseriet, med en sorts vänligt burlesk satir som gjorde honom populär i vida kretsar. Forsström engagerade sig inte bara i inrikespolitiken, utan också i Stockholms miljövård och var länge en av de mest aktiva försvararna av stadens gamla miljöer, som hotades av rivning och nyplanering. Som illustratör var Forsström även verksam för ”Ny illustrerad tidning”, i ”Idun” och familjejournalen ”Svea”. Bland hans bokillustrativa arbeten bör nämnas teckningar i K. A. Melins ”Humleplockningen”, 1882, samlingsverket ”Vårt folk”, 1894, C. Lundins ”Nya Stockholm”, 1890, O. A. Stridsbergs ”En gammal stockholmares hågkomster”, 1895, G. Nordensvans ”Mälardrottningen”, 1896, Sigrid Nordlunds ”Bitar av Snorre”, 1897 samt verk av H. Gyllander, Selma Lagerlöf, A. Hedenstierna och Lars Dilling. En samling av hans inrikespolitiska karikatyrer utkom 1900 i ”Boströms bilderbok, en statsministers saga”. Ett antal av hans huvudsakligen redan tidigare publicerade politiska teckningar finns återgivna i R. Hentzel och G. Sahlberg "Vår underliga historia från Gustav III till Gustav V", 1938 och i E. Wrangel m. fl. ”Svenska folket genom tiderna. Vårt lands historia i skildringar och bilder”, 10-13, 1939-40.