Alexander Roslin
För konditionsrapport kontakta specialist
Okänd herre i svart justacorp
Målad omkring 1780. Uppfodrad och kantförstärkt duk 73 x 59,5 cm. Samtida förgylld och bronserad ram.
Övrig information
Detta intressanta herrporträtt föreställer maken till damen på porträttet Bukowskis sålde på auktion 613, katalog nr 461. (Se bild).
Omkring år 1780, då det aktuella porträttet utfördes, befann sig Frankrike i en tid av stor förändring, fylld av optimism inför framtiden. Det var ljusa år som präglades av en kunskapstörst och levnadsglädje, en douceur de vivre, under kung Ludvig XVI:s och drottning Marie-Antoinettes styre. 1780-talet utgjorde idyllen före den franska revolutionen.
Alexander Roslin hade vid denna tid i många år varit en av Frankrikes mest eftertraktade porträttörer. Han föddes i Malmö och kom efter studier i Stockholm till Paris 1752. Då hade han under sin långa resa mot den franska huvudstaden arbetat vid flera kungliga hov i Europa, och hunnit erhålla en mängd prestigefyllda porträttuppdrag. Ankomsten i Paris förebådade en lyckad karriär, för med sig hade Roslin ett ytterst betydelsefullt rekommendationsbrev från hertiginnan av Parma, ställt till hennes systrar Medames de France – den franske kungens döttrar. Snart fick den svenske porträttören de eftertraktade uppdragen att måla såväl kungligheterna som deras högt uppsatta funktionärer. Redan 1753, året efter ankomsten till Paris, blev Roslin invald i den franska konstakademin och hade etablerat sig som en av de stora konstnärliga begåvningarna i staden. Mot slutet av 1750-talet var han en av de mest efterfrågade porträttörerna i den franska societeten.
Samtida skildringar av hans arbetssätt lyfter fram hans oöverträffade förmåga att återge en spontan värme. Den aktuella målningen, som trots dess respektingivande framtoning ändå förmedlar en innerlighet och intimitet, är ett framstående prov på just denna förmåga. Porträttet föreställer en hittills oidentifierad herre ur den franska societeten. Det påvisar Roslins konstnärliga utveckling från rokokomässig virtuositet, till den upphöjda enkelhet som präglar hans senare konstnärskap. Den dova, monokroma bakgrunden och återhållna färgskalan i herrns klädsel för tankarna till det holländska 1600-talets mer asketiska ideal, som återupplivats under upplysningstiden. Det raffinerade stoffmåleri Roslin blev så berömd för kommer dock till sin fulla rätt i denna målning. Den delikata spetsen i kravatten och blänket i ögonen till pudret på axeln eller pälskanten som tittar fram skapar blickfång i den annars så vilsamma och värdiga kompositionen, och påminner om att Roslin var en konstnär som talade till betraktarens sinnen.
Konstnär
Redan efter skolstudierna i Skåne fick Alexander Roslin sin första undervisning i teckning av amiralitetskaptenen Lars Ehrenbill i Karlskrona, dit familjen hade flyttat 1729. Även om det ursprungliga syftet med undervisningen var att Roslin skulle kunna försörja sig som fartygstecknare blev hans konstnärliga begåvning tidigt uppenbar för läraren. Roslin skickades på Ehrenbills inrådan till Stockholm, för att utbildas till porträttmålare. Han kom till huvudstaden 1736 och fick plats som lärling hos hovmålaren Georg Engelhardt Schröder. I Stockholm hade konstlivet vid denna tid levt upp i samband med bygget av det nya slottet, som lockade dit framstående målare och hantverkare från Europa. Efter tre år som lärling kunde Roslin börja ta emot egna beställningar, och kort därefter lämnade han Stockholm för att resa ut i Europa. Efter en rad uppehåll på vägen kom han slutligen till Paris 1752. Då hade han arbetat vid flera kungliga hov och hunnit utföra en mängd porträtt. Ankomsten i Paris förebådade en lyckad karriär, för med sig hade Roslin ett ytterst betydelsefullt rekommendationsbrev från hertiginnan av Parma ställt till hennes systrar Medames de France – den franske kungens döttrar. Snart fick den svenske porträttören de eftertraktade uppdragen att måla såväl kungligheterna som deras högt uppsatta funktionärer. Redan 1753, året efter ankomsten till Paris, blev Roslin invald i den franska konstakademin och hade etablerat sig som en av de stora konstnärliga begåvningarna i staden. Mot slutet av 1750-talet var han en av de mest efterfrågade porträttörerna.
Läs mer