Helene Schjerfbeck
"Luktärter"
Signerad HS. Utförd 1908. Olja på duk 35,5 x 40 cm. A tergo porträtt av ung flicka.
Införselmoms
Införselmoms (12%) tillkommer på klubbat pris. För ytterligare information vänligen kontakta kundservice, alternativt +46 8-614 08 00.
Proveniens
(Troligtvis) Konstlotteriet, Helsingfors; lektor B. Grahne, Helsingfors; Bukowski Auktioner AB, Stockholm, auktion 430, "Vårauktionen", 9-12 april 1985, kat nr 533; Åmells konsthandel, Stockholm; Adam Williams & Åmells; privat samling.
Litteratur
H. Ahtela (Einar Reuter), "Helena Schjerfbeck", 1953, omnämnd sid 89 samt upptagen i verkförteckningen sid 361 som nr 342; "Vårutställning 2004", utställningskatalog, Åmells konsthandel, Stockholm, avbildad helsida i färg; "Helene Schjerfbeck", utställningskatalog, Åmells konsthandel, Stockholm, 5-19 oktober 2013, avbildad helsida i färg.
Övrig information
Delvis på grund av hälsoskäl flyttade Helene Schjerfbeck år 1902 till den lilla orten Hyvinge, fem mil norr om Helsingfors. Carina Engelhardt Önne skriver:
"Helene Schjerfbeck och hennes mor kom att leva tillsammans i en liten lägenhet om ett rum och kök i Hyvinge fram till moderns död 1923. Under de närmaste 15 åren efter flytten reste Schjerfbeck aldrig in till Helsingfors. Hon fortsatte dock att måla och sände regelbundet in verk till utställningar och utlottningar i huvudstaden och i Åbo. Kontakten med omvärlden sköttes huvudsakligen via korrespondens med vännerna och genom prenumerationer på internationella konsttidskrifter".
Detta sparsmakade men samtidigt raffinerade blomsterstilleben tillkom under dessa år vilka kom att bli en betydelsefull övergångsperiod i hennes konstnärskap.
Engelhardt Önne berör även detta:
"Isoleringen från konstlivets centrum medförde att Helene Schjerfbeck äntligen kunde finna sig själv i måleriet. Under Hyvingeperioden utvecklade hon sitt säregna, förenklade och starkt koncentrerade formspråk. Så här i efterhand kan vi säga att från och med då gick Schjerfbecks måleri i en uttalad modernistisk riktning, utan att det nödvändigtvis behöver ha varit en medveten strategi från konstnärens sida".
Utmärkande för Schjerfbecks stillebenmåleri är stillheten där den klassiska genrens neutralitet lämnar betydande utrymme för betraktaren att fördjupa sig i de måleriska värdena utan att distraheras av några påträngande berättande aspekter. Hennes stilleben vittnar även om hur konstnären genom sin avskärmande ensamhet har nått fram till den väsentliga kärnan i sitt inre liv där tankens koncentrerade djup bär fram ett budskap om beröring och kontakt. Det avskalade och rena måleriet var delvis påverkat av de japanska träsnitt som Schjerfbeck studerade under åren omkring 1908.
Einar Reuter skriver, med anledning av föreliggande katalognummer, följande i "Helena Schjerfbeck", 1953: Hösten 1908 målar hon ett par blomstermotiv, det ena, 'Vitsippor', var ett halvfärdigt arbete, som hon målade vidare på. Men det var visst meningen att det skulle förbli halvfärdigt, Helena behövde pengar och sänder det till konstlotteriets inköpsnämnd. Martha Neiglick kommer och hälsar på och har en bukett luktärter med sig. Helena börjar måla dem. Först blir de tråkiga och färglösa, och hon försöker hjälpa upp bilden genom 'petig' teckning. Och det förefaller henne nu, som om hon ändå skulle ha lyckats att få in någonting i målningen, hon undrar om det inte rentav hör till hennes bästa saker".
Reuter fortsätter sedan:
"Hon känner sig för första gången på många år frestad att sända in ett arbete till utställningen i Helsingfors - det är nästan som ett äventyr. 'Jag tycker det är som en skam att bara komma till inköp', har hon skrivit till Maria Wiik. Men tavlan refuseras och blir också den en lotterivinst".
Även om "Luktärter" refuserades då den var nymålad kan vi idag uppskatta den efter förtjänst som ett av de mästerliga stilleben där Schjerfbeck når en absolut topp i sitt konstnärskap.
Konstnär
Helena Schjerfbeck tillhör en av Finlands mest kända konstnärer. Hon växte upp i fattiga förhållanden i en finlandssvensk familj i Helsingfors. När Schjerfbeck vid fyra års ålder föll ned för en trappa och fick en allvarlig höftskada kunde familjen inte bekosta läkarvård och följden blev att Schjerfbeck fick en haltande gång och i perioder plågades av smärtor genom hela livet. Redan under tonåren vann Helene Schjerfbeck en stor uppskattning för sitt traditionella historiemåleri och fick stipendier för studier i Paris och resor till Italien och Ryssland. Återkommen till hemstaden Helsingfors var hon en tid lärare vid Konstföreningens ritskola men trivdes inte i den finska huvudstadens konstnärskretsar med deras nationalromantiska måleri utan drog sig tillbaka till Hyvinge och Ekenäs i södra Finland, där hon utvecklade sin särpräglade modernistiska stil, inspirerad av studier i konstböcker över de stora franska konstnärerna. Schjerfbeck är mest känd för sina avskalade självporträtt - de flesta och mest kända målade hon under åren 1939–1945 då hon var kring åttio år gammal. Men hon har också andra berömda målningar, såsom målningar av barn och flera stilleben. Genom konsthandlaren Gösta Stenman i Stockholm blev hon känd och fick möjlighet att ställa ut. Idag finns hon representerad på Ateneum och Gyllenbergs Konstmuseum i Helsingfors samt i många finländska och svenska privatsamlingar.
Läs mer