Bruno Liljefors

Föreliggande målning synes utgöra ett mycket ovanligt undantag i Bruno Liljefors produktion. Liljefors intar en ohotad position inom svensk konsthistoria som vår främste djurmålare och redan under pojk- och ungdomsårens frilufts- och jägarliv på Uppsalaslätten utvecklade han en naturkänsla av enastående slag. Medan han detaljstuderade landskapet och djurlivet in i minsta skrymsle och vrå fick han samtidigt upp ögonen för de stora sammanhangen. Att den svenska naturen, all sin skönhet till trots, var en plats där kampen för tillvaron ständigt utspelade sig var, inte minst på 1880 och -90-talen, ett aktuellt samtalsämne sedan Darwin publicerat sina epokgörande utvecklingsteorier. Sina direkta upplevelser av naturen som en enda stor organism var något som Liljefors livet igenom sökte gestalta i sin bildkonst. Professorn i konstvetenskap vid Uppsala universitet Allan Ellenius har omnämnt att Bruno Liljefors icke blott var en framstående djurskildrare utan också i sin konst belyste "de vidare sammanhang, som är förknippade med naturen som livsrum med existentiell färgning". Liljefors skildrade följaktligen inte djurens liv som någon idyll. Samtidigt såg han heller ingen grymhet i den jakt som de förde på varandra, den ingick för honom som ett naturligt led i deras kamp för tillvaron. Han förmänskligade därför heller inte djuren, vilket annars var vanligt inom konsten vid den här tiden, i Liljefors målningar tillskrivs djuren aldrig några känslor, som rätteligen i stället hörde hemma hos betraktaren.
Ingen regel utan undantag dock, som det brukar heta. Hur ska man som betraktare annars ställa sig till den bedårande kompositionen ”Rapp och Johan”? Målningen utgör ett uppfriskande samt, näst intill, unikt undantag i Liljefors produktion. Här har konstnärens osentimentalt darwinistiska natursyn fått träda tillbaka till förmån för andra parametrar och hänsyn. Betraktaren ställs snarare inför ett intimt vänporträtt där fokus ligger på hunden Rapp och katten Johan vilka interagerar i ett ögonblick av intimt samt vänligt umgänge mot en överdådigt prunkande trädgårdsfond.
Att modellerna hette just Rapp och Johan framgår av en påskrift på spännramen vilken även förtydligar att motivet utfördes på Stora Katrinedal. Informationen är synnerligen intressant då den även påvisar att husdjuren i fråga möjligtvis tillhörde den betydande familjen Fürstenberg i Göteborg. Stora Katrinedal tjänstgjorde nämligen som sommarresidens åt de oerhört förmögna konstmecenaterna Pontus och Göthilda Fürstenberg fram tills att Pontus avled år 1902 och landeriet, året därpå, löstes in av Göteborgs stad. Fastigheten hyrdes därefter ut av kommunen fram till mitten av 1950-talet innan det år 1956 brändes det ner för att ge plats åt Nya Ullevi.