Anders Zorn

Detta mästerliga porträtt föreställande Virginia Purdy Bacon (1853-1919) beställdes ursprungligen av modellens bror Clarence Barker vilken själv tidigare hade avbildats av Zorn i den i London år 1885 utförda samt remarkabla akvarellen ”Clarence Barker” (35 x 46 cm, privat ägo). Virginia och Clarence var barnbarn till den berömde magnaten och miljardären Cornelius Vanderbilt. Virginia föddes i New York men flyttade tillsammans med sin familj i unga år till Bordeaux där hon år 1882 gifte sig med Walter Rathbone Bacon, en framstående affärsman som utvecklade spårvagnstrafik över stora delar av Europa. Virginia behövde med andra ord knappast bekymra sig över sin försörjning utan tog istället aktiv del i det internationella umgängeslivet vilket utgjordes av de rika och berömda. Makarna Bacon delade sin tid mellan ett flertal imponerande residens i Bordeaux, Skottland och New York.

Virginias betydande kontaktnät samt omfattande intresse för konst resulterade i ett antal porträtt av henne utförda av dåtidens främsta konstnärer. Förutom föreliggande porträtt, vilket utfördes i Paris 1891, målade Zorn även ytterligare ett porträtt av Virginia (denna gång i helfigur) på beställning av magnaten, konstsamlaren och filantropen Charles Deering. Det senare porträttet från 1897 ”Mrs. Walter Rathbone Bacon” (olja på duk, 171 x 108 cm) ingår numer i de prestigefulla samlingarna på The Metropolitan Museum of Art i New York dit det skänktes av Virginia till minne av hennes make efter han avlidit år 1915. Strax därefter omnämndes porträttet i fråga år 1917 i American Art News som: "the finest woman’s portrait the Swedish modern master ever produced”.

1897 års helfigursporträtt lär också ha beundrats av Zorns främste rival i rollen som internationellt hyllad porträttmålare, John Singer Sargent när denne tillsammans med James McNeill Whistler såg målningen på Salongen i Paris år 1897. Sargent hade själv året innan avbildat Virginia i ett porträtt vilket numer ingår i samlingarna på Biltmore Estate, Asheville, North Carolina. Sargent har beskrivits som sin generations ledande porträttmålare vars tekniska briljans och förmåga att i bild fånga en personlighet efterfrågades av dåtidens rika och berömda. Zorn och Sargent tangerade varandra på många sätt. De var båda internationellt framgångsrika porträttmålare som stod på gränsen mellan tradition och modernitet. De var båda även förankrade i en porträttradition med rötter i 1600-talet samtidigt som de inspirerades av de franska impressionisterna. Sist, men inte minst, tävlade de ofta om samma beställares gunst och välvilja. Att konkurrenssituationen gav upphov till såväl beundran som avund framgår av Zorns självbiografiska anteckningar från 1897:

”Så gästade jag också min vän prof Halsey C Ives i St Louis och målade där flera (6) porträtt. På vägen därifrån mötte mig i Washington E Rathbone Bacon med sin privata järnvägsvagn och under dinnern på väg till New York sade han sig vilja att jag målade hans svägerska för honom bättre än Sargent hade målat henne för Georg Vanderbilt. Jag hade ju också målat henne en gång förut i Paris för hennes bror Clarence Barker. På tal om detta första porträtt hade mrs Bacon berättat för mig att när Sargent skulle måla henne hade han bett att få se mitt, men hade nekats och när han först hade sitt färdigt fått se det och hade då stuckit ett eldspett genom sin duk. Så fick hon sitta om för ett nytt. Nu skulle jag ännu en gång däran till ädel tävlan och att döma av vad jag hörde att Sargent samman med Whistler framför detta nya på Salongen hade sagt vunnit en glänsande seger. De hade erkänt mig som samtidens störste konstnär”.

Vad finns då att säga om föreliggande porträtt vars briljans föranledde Sargent att förstöra sin egen målning av modellen? Zorns store biografiker Gerda Boëthius skriver i sitt omfattande verk om konstnären från 1949:

"Återkommen till Paris 1891 på hösten målade han Mrs Walter Bacon, en skön amerikanska, iförd en skär klänning med stora puffärmar. Hon sitter rakt mot en starkt, nästan glödgat röd fond, som framhäver hennes mörka hår, vita tänder och ljusa karnation. Det är ett strålande porträtt och målat med intensitet och schwung. Puffärmarnas stora ytor gåvo tillfälle till effekter. De fånga ljuset på de väl beräknade planen och spegla komplementfärgerna, som lysa i en japansk skärm och andra accessoarer".

Hans Henrik Brummer har också ägnat porträttet betydande utrymme i flera av hans böcker där han, om detta "bravuranummer i rosa, rött och svart" där Zorn "funnit ett tonfall som lämpade sig efter modellens sociala ställning", skriver:

"Zorns påstående att han med sitt andra porträtt av mrs Walter Bacon i 'ädel tävlan' med Sargent 'vunnit en glänsande seger' är inte helt taget ur luften. Porträttets beställare, presidenten för The Baltimore & Ohio Southwestern Railway Company ER Bacon, berättade i brev till Zorn den 21 december 1897 att Sargent och Whistler, som han hade träffat i London, båda med gillande hade uppmärksammat porträtten av mrs Walter Bacon och honom själv på Salongen 1897. Från att ha stått i skuggan av sin fyra år äldre kollega hade Zorn vid 90-talets början etablerat sig som en ledande porträttmålare på den internationella marknaden och framstod nu som en värdig medtävlare till Sargent. Liksom denne behärskade han konsten att framkalla de rätta dofterna och finna de passande gesterna i sina societetsporträtt; båda bemästrade till fulländning den glamorösa retoriken. Deras förmåga att återge tygstoffernas rikedom var häpnadsväckande och i deras bilder glänste alltid sidenet, glittrade alltid silvret och glimmade alltid guldet; de var mästare i konsten att från varierande blickpunkter med raffinemang beskära sina bilder. Mrs Walter Bacon har porträtterats med en vältalighet som hör hemma också i Sargents repertoar".

I samband med utställningen "Anders Zorn: Sweden's Master Painter" (Legion of Honor, San Francisco samt National Academy Museum, New York, 2013-2014), avslutningsvis, skriver också Hans Henrik Brummer med anledning av de två porträtten av syskonen Clarence och Virginia:

"In Paris six years later, Zorn had painted a portrait of Barker's sister Virginia Bacon with the same ease of address. The resulting oil painting in pink, red and black is unconventional and intimate. It is a close-up of the social sphere of 'le beau monde', the setting only natural for the commodore's [Cornelius Vanderbilt] civilized grandchildren".