"Yttersta skäret"
Signerad Inge Schiöler och daterad 1958. Duk 60 x 72 cm. Hjortén 192.
Inköpt på Lilla Galleriet, Stockholm, 1982. (Kopia av kvitto medföljer).
Därefter i arv inom familjen.
Minnesutställning Göteborgs Konstmuseum, 1972.
Statens Museum för Kunst, Köpenhamn, 1972.
Riksutställningars vandringsutställning "Inge Schiöler", 1973, kat nr 39.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Skimrande västkust - Färglyrik från Kylberg till Schiöler", 10 okt 1986 - 11 jan 1987, kat nr 321.
Inge Schiöler skrev ca 300 brev till sin mor och sina systrar mellan åren 1943 och 1960, de år som han tillbringade på sjukhus. Under slutet på 1950-talet handlar dessa brev ofta om det egna hemmet som skapats åt honom på Syd-Koster. Han skriver 21/3 1958 "Vädret ser ut att stå sig rätt länge så det blir nog en underbar vår. Tyst och fredligt är det också på ön då, innan badgästerna kommer, så får jag inte för mycket av dem (Hoppas komma ut till Syd-Koster under Påsken)". 1958 fick Schiöler fem permissioner för att åka ut till sin nya stuga på Syd-Koster. Runt huset planterade han solrosor, stormhattar, löjtnantshjärtan, nejlikor och vallmo samtidigt som han värnade om den vilda växtligheten av kaprifol, vitsippor och gullvivor. Under besöken på Syd-Koster i slutet av 1950-talet tillkom flera små och ett fåtal stora dukar med högt uppdrivet tempo där han skildrade vikarna och den närmaste omgivningen runt huset. Sommarbilderna dominerar hans produktion, han behövde ljus och värme som stimulans. På Syd-Koster fann han trygghet och den salta kusten med dess många glittrande vikar gav hela tiden nya uppslag till storslagna målningar. Det förekom aldrig någon tvekan när Schiöler arbetade och han ändrade aldrig sina målningar i efterhand. Om han inte är nöjd "kan han ta om motivet en annan gång. Han bor ju på platsen.", skrev en vän.
Inge Schiöler var bildkonstnär och är främst känd för sitt måleri. Han växte upp i Strömstad, utbildade sig på Slöjdskolan och blev endast 18 år gammal antagen som elev på Valand i Göteborg, där han studerade för Tor Bjurström. Han företog sig studieresor till både Frankrike och Spanien. Motivmässigt innefattade hans måleri både porträtt och figurkompositioner, kvinnliga akter, stilleben och landskapsmotiv. Arbetsmetoden var snabb och med ett enormt patos. Han är en av de främsta företrädarna för Göteborgskoloristerna, en icke inordnad sammanslutning av konstnärer där det gemensamma var det intensiva, sinnliga och ofta lidelsefulla färgspråket. Fyra av de mest främträdande var Inge Schiöler tillsammans med Åke Göransson, Ivan Ivarson och Ragnar Sandberg. I hans krets återfinns också Erling Ärlingsson och Sven ”X-et” Erixson. Idag inspirerar han konstnärer som Lena Cronqvist och betraktas som en förebild med sin kärlek oförbehållsamt riktad till naturen, långt från bebyggelsen, där vattnet lyser mellan träden, där sjöns yta krusar och där insekter svärmar.
Läs mer