"Ingens hundar"
Signerad SH och daterad -64. Duk 68 x 94 cm. På baksidan märkt Hundar III.
Stockholms Auktionsverk, Åke Andréns Samling, 21 september 2011, kat nr 52.
När Moderna Museet en gång lät besökarna rösta fram den populäraste målningen vann Hilding Linnqvists "Torget i Chinon", på andra plats kom Staffan Hallströms "Ingens hundar".
Vi är många som kan känna igen oss i de tre hundarna som, trots att de är tre, uppfattas som ensamma och övergivna. Den typiskt Hallströmska gula färgen bidrar till den intensiva spänningen och det är nästan omöjligt att inte fastna framför målningen. Hallström instämmer när vännen Stig Johansson jämför Staffans hundar med de svarta dito som förekommer i Strindsbergs dikt Chrysaëtos (utställningskatalog, Staffan Hallström, Olle Nymans ateljé, 2003):
Vad sjunga de svarta hundarna?
De sjunga väl icke ut lik?
De sitta i klunga,
och tjuta och sjunga,
halsarne sträckta,
öronen stäckta.
Nosarna heta och torra.
Hallström har känt liknande ensamhet och övergivenhet. Han jämför också tjutet hos sina hundar med andra tjut i konsthistorien som till exempel i "Skriet" av Edvard Munch, en konstnär som stod honom mycket nära. Hallström fortsätter: "Hans och människornas ensamhet i "Flickorna på bron", "Vampyren", "Pubertet" - utlämnandet och torgskräcken. Det är på det torget mina Ingens hundar står som staty av övergivenhet."
Hundarna fick också symbolisera oron och osäkerheten i Europa efter andra världskriget. Den första "Ingens hundar", som finns i flera varianter, målades 1953.
"Ingens hundar" går också att applicera på Hallströms privata liv. Efter skilsmässan 1955, försvann de tre döttrarna tidvis ur hans liv och lämnade kvar en känsla av övergivenhet och ödslighet.
Alltsedan den stora genombrottsutställningen på Konstakademien 1961 skulle Hallström återkomma till detta motiv under hela sitt liv.
Staffan Hallström ingick i Saltsjö Duvnäsgruppen som i perioder bodde på Olle Nymans Övre gården tillsammans med Evert Lundquist och Roland Kempe. Det var fyra skilda karaktärer vars gemensamma nämnare var platsen de bodde på. Där till exempel Evert Lundquist målade pastost och med solitära figurer och föremål, arbetade Hallström med transparenta lager och återkommande figurer i relation till varandra.
Referenserna till äldre mästare som Delacroix, da Vinci och Uccello finns närvarande i Hallströms kompositioner parade med hans alldeles egna färgton och uttryck.
Staffan Hallström stod med sitt måleri på en stark expressiv grund. Hans målningar växte fram delvis ur själva materialet men också ur hans djupaste känsloliv. Motiven tog form, sakta och ganska omständigt. Han ändrade, skissade nytt och målade över för att till slut finna en komposition och färgställning som innehade den balans och det uttryck han sökte. Hallström hämtade impulser från Delacroix, Rubens, Goya och Hills sjukdomsteckningar. Det finns också ett drag av Giacomettis tecknande av figurer och i skildringen av starka känslolägen.
I Hallströms konst är tecknandet viktigt och hans målningar utstrålar lika mycket linjeföring som målerisk poesi. För konstnären var omtagningarna viktiga för slutresultatet och det faktum att skaparprocessen tillåts leva kvar i det färdiga verket gör att hans målningar fortfarande känns väldigt närvarande.
Den första versionen av ”Ingens hundar” kom 1953. Det finns ett mänskligt drag över dessa hundar som har grupperat sig som om de skyddar varandra mot omvärlden. Högresta och alerta höjer de blicken och sina huvuden mot omgivningen och de vädrar lika mycket fara som morgonluft. I denna spänning av motpoler finner vi syntesen av Hallströms måleri.
Stig Johansson skriver i sin bok om Staffan Hallström, ”de idéer och känslostämningar som drev fram ”Ingens hundar” gjorde dessa målningar till något av de originellaste i svensk konst. Hans motivkretsar och bildidéer förblir så unika att de knappast kunde liknas vid något annat”.
Läs mer