Erik Olson

I början av 1924 anlände Erik Olson och kusinen Waldemar Lorentzon till Paris. De kom att tillhöra den allra första elevkretsen vid det som var kontinentens modernaste konstskola; Fernand Légers Académie Moderne i Montparnasse. Viveca Bosson beskriver hur Erik frigjorde sig från läromästaren Gösta Adrian-Nilssons inflytande för att gå in i en lugnare mer breddad form. Léger arbetade med kontrasterande element i klara färger, skuggmodellerade volymer mot plana ytor där detaljer i den moderna stadsbilden ibland sammanfogas som delar i ett maskineri.
I Paris umgås Erik med nära vännen konstnären Otto Carlsund. Tillsammans besöker de Amédée Ozenfants supermoderna ateljé ritad av arkitekten Corbusier. Besöket gör ett djupt intryck på Erik som skriver hem till Egon Östlund, ”En ateljé som i puristisk renhet och klarhet, vad arkitekturen beträffar, saknar motstycke”. Erik finner samma klarhet i Ozenfants måleri som han beskriver som ”…ytterligt förenklade former vilka spelar in i och ur varandra och ackompanjeras av en rent musikalisk färg,…”. Senare kom Erik att besöka även Piet Mondrians ateljé och förundras över att inte endast hans målningar var rätvinkliga, varje föremål och redskap i ateljén låg i perfekta räta vinklar, och själv stod konstnären också med ena armen i rät vinkel.
Livet i Paris under mellankrigstiden var intensivt. De unga konstnärerna som studerade i staden omgavs av strömmar av nya idéer. Influenserna av Picasso och Braque fanns kvar, Stravinskijs musik, Diaghilevs Ballets Russes, den svenska baletten, övergången från kubismen till konkretismen, plangeometrin och den gryende surrealismen. Montparnasse blev en smältdegel och ett självklart cent­rum för Paris nöjes- och kulturliv, där de internationella stjärnorna inom musik, balett, teater, littera­tur och fotografi möttes.
Erik tar intryck av den nya franska arkitekturen och ser i den beviset för kubismens livskraftiga principer. I måleriet flyttar han sig dock från kubismen och närmre Theo van Doesburgs och Carlsunds konkretism. Erik skriver till sin bror Axel: ”Helt och hållet abstrakt kan jag dock inte arbeta, så som Carlsund gör. Innerst inne vill jag dock att konsten skall äga något av det levande livet.
Konstnärerna i kretsen kring Léger kom dessutom alla att inspireras av den snabba tekniska utvecklingen i samhället och budskapet om en bättre framtida värld. Ozenfant var själv racerförare, ritade karosser och var ägare till en sportmodell. Carlsund hade redan i pojkåren ritat bilar. I Sverige hade GAN 1919 utfört den första flygplansmålningen i svensk historia inspirerad av den berömda Sparmannflygningen som ägde rum i Halmstad.
Titeln på auktionens målning ”Voisin-planet” anspelar på den franska firman SA de Aéroplanes G. Voisin som byggde flygplan och bilar i början av 1900-talet. Gabriel Voisin var en av flygets pionjärer som konstruerade flygplan och grundade firman. I målningen ser vi nosen av planet med propellern och ett hjul, samtidigt som flygplanets övriga delar är förskjutna och förenklade. Linjerna är raka, färgerna klara, de olika ytorna puristiskt plana utan skuggverkan, delarna samspelar till en helhet i en närmast musikalisk komposition. Vinklarna är räta och flygplanet framställs mot en grå bakgrund. Målningen sammanfattar Erik Olsons alldeles egna stil, sprungen ur den tidsanda som råder i Paris 1927 – det föreställande kontra det konkreta, utvecklingen av postkubismen, sökandet efter nya vägar samt konstnärens avsteg från Légers modellerade former. Därtill kan vi läsa in influenser från musiken, tekniken och arkitekturen, det sistnämnda i form av en oväntat svagt böjd fönsterbåge som avbrott mot den strama helheten.