Fernandez Arman
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Pieces of Liberty"
Signerad Arman, numrerad AP 1/2. Upplaga 3 + 2 AP. Utförd 1985. Grönpatinerad brons, höjd 67 cm. Konstverket är upptaget i Arman Studio Archives New York under nummer: APA# 8306.85.007.
Proveniens
AH Grafik, Stockholm.
Övrig information
Fernandez Arman tillhörde de så kallade ”nyrealisterna”, en grupp skapad av Pierre Restany och Yves Klein. Nyrealisterna avbildade massproducerade vardagsföremål och integrerade dem i sina verk. Under åren 1959-1962 utvecklade Arman sin mest kända stil bestående av slumpmässigt hopplockade föremål. Dessa kallade han ”Ackumulationer” och ”Poubelle” (sopor). De bestod av gemensamma och identiska objekt, som han arrangerade i plexiglas. Arman är främst känd för sina skulpturer bestående av sammansättningar av objekt, ofta musikinstrument som fioler och saxofoner.
Fernandez Armans skulpturer baserade på Frihetsgudinnan kom att bli betydande projekt och motiv i konstnärens arbete, under flera år. Under sin karriär har Arman arbetat med teman och tekniker för "ackumulationer" och ”de-konstruktioner" - konstverk som han antingen krossat, skivat eller bränt.
Dessa föremål tenderade att vara musikinstrument, skulpturala reproduktioner och järnmöbler. Han började skapa sina ”de-konstruktioner" 1959 med sina skivade violiner, instrument som han dissekerade och åter-monterade.
Armans objekt-orienterade arbetssätt går tillbaka till Duchamps konstnärskap. Ändå ville Arman förklara sig:
"När jag utvecklade min objektkonst, blev jag fortsatt utnämnd till popkonstnär, men termen är inte exakt rättvisande. Pop-konstnärer gör om objektet. Jag utgår från det verkliga objektet. Duchamp, som är den uppenbara fadern till objektkonsten, kunde ta en vanlig soppburk och placera den på en piedestal. Andy Warhol skulle målat eller signerat soppburken. Jasper Johns skulle gjuta burken i brons. Jag skulle nog ta soppburken och klippa den i bitar, eller svetsa ihop hundratals olika burkar. Detta för att förändra objektet, från vad det var, när du först såg det i snabbköpet. Mitt stora intresse är att utforska objektets olika världar.”
Fernandez Armans bearbetning av Frihetsgudinnan intresserar ögat. Varje del av den ursprungliga statyn är uppdelad och förskjuten, men gudinnan behåller sina ursprungliga beståndsdelar - trots förvridningen.
Huvudet bär upp hennes berömda guldkrona. Facklan i hennes högra hand är fortsatt lysande.
De komplicerade vecken på hennes mantel och detaljerna i hennes dräkt är fortfarande möjliga att urskilja. Gudinnans ansiktsdrag är subtila och spännande och uppmuntrar till närmare studie.
Konstnär
Arman (Pierre Fernandez, född i Nice 1928) flyttade efter studenten till Paris för att studera arkeologi och orientalisk konst. Efter att ha återvänt till Nice 1953 ägnade han sig i stället åt abstrakt konst och började samarbeta med Yves Klein, vilket kom att att få stor betydelse för hans konstnärliga utveckling. Efter ett tryckfel i en utställningskatalog på legendariska Galerie Iris Clert i Paris, där bokstaven "d" hade fallet bort från hans namn, beslutade Arman att han hädanefter skulle signera sina verk med endast "Arman".
I slutet av 1950-talet påbörjade han sina skulpturer, först serien Accumulations med vardagliga föremål och därefter Poubelles bestående av skräp.
1960 var Arman med och grundade gruppen Nouveau Réalisme tillsammans med bland andra Jean Tinguely och Daniel Spoerri. Senare anslöt César, Niki de Saint Phalle och Christo. Gruppen opponerade mot den informella konsten och blev den franska motsvarigheten till engelsmännens och amerikanernas popkonst.
Under 1960-talet reste Arman till New York för första gången där han ställde ut på såväl Cordier-Warren Gallery som MoMA. Han fortsatte att utforska skulpturen genom olika serier som Coupes (sågade och skivade objekt), Colères (sönderslagna och trasiga objekt), Combustions (brända objekt) och Inclusioni (assemblage av objekt inneslutna i polyester resin).
De kommande åren visades Armans verk både på Stedelijk Museum, Amsterdam (1964) och på Venedig-biennalen (1968). På 1970-talet skapade han assemblage med cement och bildelar i ett samarbete med Renault. 1973 blev han amerikansk medborgare då han flyttade till New York.
Under de sista tjugo åren av hans liv fortsatte Arman att arbeta med olika material och tekniker. Han har utfört flera monumentala verk som till exempel bronsverket "A la République" (1984) i Palais de l'Élysée, Paris och verket "Espoir de Paix" (1995) i Beirut, ett assemblage med cement och tanks. Det är fortfarande världens största skulptur.
Arman avled 2005 i New York. Under sin levnad deltog han i närmare 500 separatutställningar. Hans verk ingår i dag bland annat i samlingar på MoMA, NY, The National Gallery of Art, Washington, Tate Modern, London och Musée d'Art Moderne et d'Art Contemporain, Nice.
Läs mer