Gösta Adrian-Nilsson

Lördagen den 6 oktober 1915 hade Gösta Adrian-Nilsson och Einar Jolin förhandsvernissage på en gemensam utställning i Lunds universitets konstmuseum i Lunds universitetshus (GAN hade inbjudit Jolin som medutställare). Detta var första gången som GAN ställde ut sitt nya modernistiska måleri i Sverige. Det var en imponerande kollektion han visade upp: 31 oljor och 18 akvareller/teckningar med lejonparten av verken utförda under 1915. Utställningen hade titeln ”Expressionistutställning”, vilket kan verka förbryllande med tanke på att GANs nya modernistiska stil främst var inspirerad av det futuristiska och kubistiska måleri han mött på Der Sturm under sin tid i Berlin 1913-1914. Men för Der Sturms chef Herwarth Walden var ”expressionism” ett överordnat begrepp på en ny andlig strömning, som omfattade även ”futurism” och ”kubism”.

I ett foto från utställningen står GAN i ett hörn som en fullfjädrad futurist, modernt kostymerad med fluga, keps på huvudet och handskar på händerna. Kring honom på fotot ser man nio av hans målningar, bland dem "Katarinahissen II". Bland GANs 31 oljor fanns även "Katarinahissen I", som sedan dess aldrig har varit utställd. Det är därför en sensation att den i över hundra år ”försvunna” målningen nu dyker upp igen, på auktionen hos Bukowskis. Av den blygsamma katalogen framgår att priset för "Katarinahissen I" var 150 kronor, medan priset för "Katarinahissen II" var 200 kronor.

Ingenjören Knut Lindmarks smäckra stålkonstruktion från 1883 blev med sitt väl synliga läge vid Slussen en omtyckt modernitetssymbol för konstnärer som GAN och Grünewald – på ett liknande vis som Eiffeltornet hade blivit det i Paris för Robert Delaunay. I "Katarinahissen I" är järntornet avbildat till höger som en naken skelettkonstruktion, och strax till höger om den skymtar ett fragment av ett rökbolmande lokomotiv, en annan omtyckt modernitetssymbol hos GAN. En blek gulvit vintersol strax till vänster om tornet skickar ut sina strålar över den gråblågröna himlen, som till vänster är formad som ett väldigt gotiskt valv. Nedanför Katarinahissen ser man två blåklädda matroser, den ene i profil i helfigur, den andre sedd frontalt i halvfigur. Det är en av de allra första av GANs otaliga målningar med de av honom så beundrade sjömännen, ”de blå”. Till vänster om dem brovalv och fragment av en båt med svart och röd skorsten, och ovanför dem sträcker sig Riddarholmskyrkans tornspira mot himlavalvet. Bredvid kyrkan har GAN målat hörnet av en långsträckt byggnad, som sannolikt alluderar på Slottet. Riddarholmskyrkans spira är liksom Katarinahissen en järnkonstruktion och blir med sin vertikala sträckning en mindre motspelare till järntornet vid Slussen.

"Katarinahissen I" är delvis kubistiskt fragmenterad, färgskalan går i vinterbetonade kalla färger, övervägande blått, blågrått och grågrönt. Som en jämförelse kan nämnas att "Katarinahissen II" är hållen i en starkare färgskala med betydande inslag av varma färger, rött, gult och brunt. (Den tredje versionen, "Katarinahissen III", målade GAN först sedan han flyttat från Lund till Stockholm hösten 1916.)

"Katarinahissen I" är signerad och daterad ”G.A-N 13”, men kan årtalet 1913 verkligen stämma? Hösten 1913 befann sig GAN i Berlin och såg hänförd den imponerande stora modernismutställningen "Erster Deutscher Herbstsalon" på Der Sturm, som mer än någon annan inspirerade honom till att byta konstnärligt paradigm. Detta var inte gjort i en handvändning, och först vid årsskiftet 1913/14, då han var hemma i Lund och firade jul, målade han sin troligen första renodlat modernistiska målning, "Elektrikern". Han utförde ett antal teckningar i Berlin, men de dokumenterade målningarna från tiden i Berlin (och Köln) är mycket få, innan han i augusti 1914 vid krigsutbrottet återvände till Lund. GAN har ibland senare antedaterat målningar, t.ex. den futuristiska målningen "Höjdhoppare", som också är daterad ”13” men sannolikt utförd 1914/15. Min hypotes är därför att han signerade och antedaterade "Katarinahissen I" i samband med utställningen i Lund hösten 1915 eller möjligen senare, då han sålde tavlan.

Konstnärligt sett har årtalet dock ingen betydelse. Det modernistiska måleri som GAN visade på utställningen i Lund i oktober 1915 är lika banbrytande oavsett om målningarna är utförda 1913, 1914 eller 1915. I pamfletten "Konst och kritik", som GAN utgav på Framtidens Bokförlag efter utställningen, bemötte han konstkritikern Adolf Anderbergs negativa recension med bl.a. följande ord: ”Ty en futurist, och särskilt en kubistisk futurist, han är icke förskräckt, och icke för det ordet. I hans anlag ligger det icke, som NI hoppades, att gå kräftgången, mot det förflutna, mot er, mot Canossa, utan framåt – som hans namn angiver.”

Jan Torsten Ahlstrand
Konsthistoriker, GAN-expert

Lund 17 mars 2019