"Grund vik"
Signerad Inge Schiöler och daterad 1967. Duk 66,5 x 74 cm. Hjortén 1048.
Tack vare Inge Schiölers utställningsframgångar på Gunnar Hjorthéns Galerie God Konst i Göteborg i mitten av femtiotalet kunde en tomt på Syd-Koster införskaffas. Där uppfördes en stuga, bestående av fyra rum och kök, i närheten av Långegärde. Det egna hemmet var efterlängtat och det dröjde inte länge förrän Schiöler kommit i ordning och till och med planterat i rabatterna runt stugan. Motorbåten "Malolo" förde honom ut på havet för såväl fiske- som målarturer. Schiöler trivdes på Koster och reste dit så ofta permissionerna från St Jörgens sjukhus tillät. På 60-talet förbättras hans hälsa väsentligt och han kunde bli bofast på Syd-Koster. Nils Ryndel beskriver i sin bok Inge Schiöler (1972) hur konstnären ytterst sällan målade något inomhus. Han behövde ljus och värme som stimulans för sitt skapande. Det var inte ovanligt att han målade flera bilder från en enda båtfärd och spände då linor över ruffen för att kunna lägga fler dukar där. Schiöler återkom till samma motiv men upptäckte ständigt nya sidor och perspektiv i det skiftande landskapet kring Kosteröarna.
Inge Schiöler var bildkonstnär och är främst känd för sitt måleri. Han växte upp i Strömstad, utbildade sig på Slöjdskolan och blev endast 18 år gammal antagen som elev på Valand i Göteborg, där han studerade för Tor Bjurström. Han företog sig studieresor till både Frankrike och Spanien. Motivmässigt innefattade hans måleri både porträtt och figurkompositioner, kvinnliga akter, stilleben och landskapsmotiv. Arbetsmetoden var snabb och med ett enormt patos. Han är en av de främsta företrädarna för Göteborgskoloristerna, en icke inordnad sammanslutning av konstnärer där det gemensamma var det intensiva, sinnliga och ofta lidelsefulla färgspråket. Fyra av de mest främträdande var Inge Schiöler tillsammans med Åke Göransson, Ivan Ivarson och Ragnar Sandberg. I hans krets återfinns också Erling Ärlingsson och Sven ”X-et” Erixson. Idag inspirerar han konstnärer som Lena Cronqvist och betraktas som en förebild med sin kärlek oförbehållsamt riktad till naturen, långt från bebyggelsen, där vattnet lyser mellan träden, där sjöns yta krusar och där insekter svärmar.
Läs mer