Erik Olson

Erik Olson reser till Paris 1924 och börjar studera för Fernand Léger. Han gör även flera studieresor runtom i Europa där han bekantar sig med de äldre mästarna Giotto och Cimabue samt samtida konstnärer som Kandinsky. Efter att ha varit hemma i Sverige för att skaffa mer pengar återvänder Olson till Paris 1927 och fortsätter utforskningen av konstscenen där. Nu är det mer purister som Piet Mondrian och Christian Berg som inspirerar. I Paris kämpar Erik på dagtid på sin arbetsplats för att betala åter sina skulder och få bröd för dagen. På kvällarna målar han och korresponderar intensivt med GAN och sin kusin Waldemar Lorentzon som återvänt till Paris. Genom dem tar han del av konstlivet i den franska staden och dividerar om olika konstteorier med GAN, som söker lansera sin rätt som formbärare för en kommande ny stil ”som skall krossa klassicismen genom rörelse och dynamik”. Erik Olsons måleri är under denna period fortfarande starkt påverkat av Léger, men finner också nya vägar. Det är en för Erik betydelsefull period, då några av hans mer intressanta verk från 1920-talet tillkommer.
Den aktuella målningen utgör en skiss till den större "Aftonlandskap" som finns på Halmstad Konstmuseum. Den raffinerat ställda koloriten kontrasterar skickligt och ger motivet ett perspektiv, trots den planmässiga kompositionen.

Viveca Bosson skriver om målningen "Aftonlandskap" i Hallands konstmuseums samlingar:
"I denna målning har Erik genom förskjutningar i de olika ytplanen lyckats framkalla känslan av djup och ändå behållit den plana ytan. Han laborerar här med s.k. "Omöjliga figurer", där varje form i bilden hela tiden ser ut att byta plats: bakom huset t.v står ett träd och även staketet löper in mot djupet och skapar rymd. Men följer ögat trädets grenar uppåt, upptäcker man att dessa växer ut framför den grå ramkanten kring tavlan så att trädet nu ligger i åskådarens rum. I mitten ligger ett hus med en mur som skapar rymd. Ovanför ser man aftonlandskapets fullmåne. Men denna ligger framför en plan rektangel som går upp i ramkanten och nu förvandlas månen till den springande gestaltens fotboll. Till höger står en man och en kvinna som stora förgrundsgestalter. Samtidigt håller mannen armen på ett räcke som ser ut att ligga tio meter in i bilden. Den är uppbyggd på det gyllene snittets proportioner som bidrar till spänningen i det ambivalenta rummet, på en gång rymd och arkitektoniskt ytplan." (Prins Eugens Waldemarsudde, utställningskatalog "En sökares drömmar och visioner", 15 oktober 2011 - 26 februari 2012, sid. 50)