Ola Billgren

”Man gör sig inte så lätt av med det förflutna”. Så inleds ett samtal mellan Lars Nittve och Douglas Feuk som finns nedtecknat i den utställningskatalog som gjordes till Ola Billgrens retrospektiva utställning på Rooseum, Malmö och Moderna Museet, Stockholm under sommaren och hösten 1991. Ola Billgren var en konstnär som i allra högsta grad förhöll sig till det förflutna, både det privata och det kollektiva, men som samtidigt var mycket mån om att ompröva bilden av historien för att skapa bilder av en samtid.
I en tid då det nonfigurativa måleriet dominerade började Ola Billgren på 1960-talet driven av sitt intresse för historien att arbeta med det realistiska och avbildande. I Billgrens måleri från 1960- och 1970-talen kom inspirationen från den samtida, urbana vardagen, från litteraturen och från filmen, och från den illustrerade pressen. Han rönte stor uppmärksamhet och kom att representera Sverige på en rad utställningar, däribland Ungdomsbiennalen i Paris 1967 och 1971 samt på Biennalen i Venedig 1976. I flera av konstnärens målningar från 1960-talet möter betraktaren det som synes vara konstnärens närmaste omgivning. Med vardagliga ting omgärdar han sina figuranter; kläder, möbler, tidningar, cigarettpaket, ölflaskor och matporslin, och avslöjar så en del av den plats ur vilken målningarna uppkom. I det aktuella katalognumret ”Spegling” känns vardagen starkt närvarande. Personen i målningen står i ett tillsynes tomt rum och spegelbilden frambringas i något så vardagligt som persiennprydda fönster. Betraktaren får upptäcka detaljerna genom speglingen vilket gör att det blir ytterligare en dimension som blicken filtreras genom. Tittar man längre ser man en halvöppen garderobsdörr, en ensam poster på väggen och en person som står i hörnet. Är det någon som flyttar in? Flyttar ut? Ola Billgren låter betraktaren sväva i ovisshet och lämnar det helt upp till dig att berätta historien.