"I Montcourt"
Signerad Carl Larsson och daterad 1884. Akvarell med täckvitt 63 x 45 cm.
Grosshandlare Emil Österlinds samling, Stockholm; Nils August och Malin Svenssons konst- och antikvitetssamling; Göteborgs Auktionsverk, "Konst- och antikvitetsauktion", 18-20 november 1986, kat nr 354; privatsamling.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Invigningsutställning - Carl Larsson - Bruno Liljefors - Anders Zorn", mars - april 1916, kat nr 4; Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Minnesutställning Carl Larsson", 6 mars - 5 april 1920, kat nr 30.
Ernst Malmberg, "Larsson-Liljefors-Zorn. En återblick", 1919, omnämnd sid 7-8 samt avbildad helsida i planschdelen; Georg Nordensvan, "Carl Larsson. I. 1853-1890", SAK, 1920, omnämnd sid 113 samt avbildad helsida sid 114; Ulwa Neergaard, "Carl Larsson. Signerat med pensel och penna", 1999, upptagen i katalogdelen under år 1884, sid 24 som nr 174.
"I Montcourt" utfördes år 1884 i den Grez-sur-Loing närbelägna byn vilken kom att spela en betydande roll för Carl Larssons framtid. Det var nämligen på den gamla bron i Grez, hemvändande från Montcourt, som Carl och Karins kärlek beseglades vilket Carl själv skrivit om:
"Likväl, Karin lade sin arm i min, hennes lillfinger snuddade vid min hand, och jag bröt ut: Vad jag älskar er! Detta var när vi gingo över bron i Grez; vi kommo från grannbyn, Montcourt, dit jag – på kredit hos min vän, bonden Coquet – hade bjudit alla pensionärer på druvor. Hon sade ingenting. Men hon såg på mig. Mera behövdes icke. Vi skrevo hem, och om en vecka kom svar från hennes föräldrar; det löd: ’Vi lita på Karins omdöme. Vi tro hon endast kan älska en hederlig man.’ Och då smällde den första kyssen".
Möjligtvis är det den ovan omnämnde ”bonden Coquet” som Larsson avbildat i höstauktionens akvarell med betoning på karaktärens ruralt rustika fysionomi. Georg Nordensvan ägnade i sin bok om Carl Larsson bondens gestaltning följande beskrivning: ”Den vänligt grinande gubben, som kunde höra hemma i en saga –ett fult och snällt troll- är en ogement komisk typ, ett verkligt fynd för en fysionomist”.
Motsatsförhållandet mellan den unga, väna, vitklädda flickan utanför porten och den åldrade solbrände bonden i trädgården får nog ses som ett utslag för det stundtals alltjämt kvardröjande anekdotiska anslaget i konstnärens kompositioner vid den här tiden. Ljus och mörker liksom ungdom och ålderdom ställs mot eller bredvid varandra i akvarellen på ett sätt som påminner om ex. vis "Gubben och nyplanteringen" vilken utfördes i Grez året innan.
När "I Montcourt" ställdes ut på den prestigefulla invigningen av Liljevalchs Konsthall i Stockholm år 1916 skrev Ernst Malmberg:
"Mitt emot Grèz, på andra sidan floden Loing, ligger Montcourt. Här målade Carl Larsson 1884 en liten förtjusande akvarell –I Montcourt - , som nu tillhör grosshandlare E. Österlind. Det ligger en betagande charme över den lilla flickan, som drager i klocksträngen på den gamla porten, och bladet har räknats till de bättre bland ’de vackra akvarellerna’ ".
Den framstående konstkritikern August Brunius ägnade även han utrymme åt motivet i sin recension ”De tre målarna i konsthallen” (Svenska Dagbladet, söndag 5 mars 1916):
"Det diskreta anslaget, den mänskliga bredden i dessa lätt symbolistiska bilder göra dem klassiska i modern svensk konst. Akvarellen 'I Montcourt' med den vitklädda flickan på vindbryggan utanför trädgårdsporten och gubben med nyckeln innanför, ful som ett troll, men ofarlig och vänligt grinande, det är Carl Larsson in nuce, den episka sagotonen förmäld med verklighet, barnslighet kombinerad med artistisk noggrannhet".
Carl Larssons ”artistiska noggrannhet” framgår även av en förmodad förstudie av terrängen vilken kan realteras till motivet. Akvarellen i fråga, "Motiv från Montcourt", (i samlingarna på Carl Larsson-gården, Sundborn) vilken avbildar porten sedd från en annan vinkel är visserligen odaterad men är upptagen under år 1884 i Ulwa Neergaards verkförteckning.
Auktionens akvarell ägdes tidigare av grosshandlaren Emil Österlind vars imponerande konstsamling även inkluderade ex. vis "Brita med julljus / Brita som Idun" (såld på Bukowskis Internationella Höstauktion 2007) vilken Carl Larsson utförde år 1900.
Österlind och hans hustru Hilda (född Ekman) fyllde en viktig roll som mecenater och donerade ett antal målningar och penningbidrag, för inköp av levande svenska och norska konstnärers arbeten, till Nationalmuseum år 1922. När akvarellen nu bjuds ut till försäljning kommer den närmast från en privat samling i vilken den ingått under en lång rad år.
Carl Larsson räknas som en av de största svenska konstnärerna genom tiderna. Han föddes i Gamla Stan i Stockholm och studerade vid Kungliga Konstakademin åren 1866-76. Efter studierna i Stockholm reste han till Frankrike och bosatte sig i Grèz-sur-Loing, dit också andra konstnärer sökte sig. Där utförde han främst målningar med trädgårdsmotiv. I Frankrike träffade han sin blivande maka Karin Bergöö, som också var konstnär och kom att betyda mycket för hans produktion. Redan under studieåren försörjde han sig som fotoretuschör och som tecknare i pressen. Det var också under studietiden som Larsson lärde känna Anders Zorn och Bruno Liljefors, tillsammans brukar de tre kallas för ABC-konstnärerna. I slutet av 1880-talet fick paret Larsson ”Lilla Hyttnäs" i Sundborn utanför Falun av Karins far och det är där Larssons mest kända akvareller som skildrar hans familj kommer till. Motiven föreställer ofta soliga landskap med badande och metande barn, kräftfiske, måltider i det gröna samt interiörscener. Larsson är bland annat representerad i Nationalmuseum där väggmålningen ”Gustav Vasas intåg i Stockholm” och ”Midvinterblot” fyller trapphallen. Väl representerad främst på Nationalmuseum i Stockholm och på Göteborgs Konstmuseum.
Läs mer