"Gustaf Horn af Björneborg" (1592-1657)
Duk, uppfodrad 118,5 x 146 cm.
Tidigare i samlingarna på Yxtaholm, Södermanland.
Sixten Strömbom, "Index över svenska porträtt 1500- 1850", band I, 1935/43, sid 391.
Gustaf Carlsson Horn (Horn af Björneborg), född 22 oktober 1592 på Örbyhus i Uppland under faderns fångenskap på slottet, död 10 maj 1657 vid ett besök i Skara, var en svensk fältmarskalk, riksråd och generalguvernör. Han var son till Carl Henriksson Horn.
Efter studier utomlands utnämndes han 1618 till kammarjunkare hos Gustav II Adolf, blev riksråd 1625 och erhöll samma år Marienborgs slott i gåva av konungen. Han blev fältmarskalk 1628, upphöjdes till greve av Björneborgs kungsgård 1651, med tillhörande 357 finska hemman. Slutligen generalguvernör i Livland 1652, riksmarsk 1653 och samma år vice president i Krigskollegium. Under trettioåriga kriget anses han ha varit en av svenska arméns mest framstående fältherrar.