Johan Niklas Byström

Johan Niklas Byström gjorde redan under sina studieår vid Konstakademien 1803-09 stora framsteg och fick 1810 ett resestipendium till Rom, där han kom att ha en bostad under hela sitt liv. Han skriver till sin läromästare Sergel, ”Jag arbetar nu dagligen i marmor och har utfört ett hufvud lyckligt och riktigt det har kommit mig väl til pass min händighet från barndomen i vanan att handtera huggjärn raspar och Filar, och som en sak de plus, det roar mig och det är en hvila stundom från att modellera der Imagination och eftertanke måste mera ansträngas” .
1816 efterträdde han Sergel som kunglig statybildhuggare och blev samtidigt professor vid akademien. Året därpå ansökte Byström om att uppehålla sig i Italien under ett års tid för att vid Carrarra utse marmorblock och utföra den första huggningen. Han installerade sig i Villa Malta på höjden bakom kyrkan Trinitaà de Monti i Rom. Hemmet blev en samlingspunkt för svenska konstnärer och Italien-farare och Byström rörde sig i de kosmopolitiska kretsarna i den romerska societeten. Thure Nyman beskriver i sin bok ”Johan Niklas Byström” (1939) hans livsbejakande levnadsöde och refererar ofta till relationen mellan Byström den danske skulptören Bertel Thorvaldsen. Byström inspirerades av Thorvaldsens nyklassisism samtidigt som han med större eller mindre framgång gång på gång tog upp tävlan med Thorvaldsen. Hans alltmer "furstliga" livsföring i Rom och det senare skapandet av storslagna Villa Byström på Djurgården i Stockholm gav dock skulptören stora ekonomiska bekymmer. Villa Byström (numera Spaniens ambassad) skulle bli hans mest romantiska skapelse, kronan på verket i hans kamp med Thorvaldsen, monumentet över honom själv och ett Pantheon över hans tid.
Efter Byströms död skingrades samlingarna av egna skulpturer, repliker, antika statyer och äldre italienskt måleri. I bouppteckningen återges placeringen av verken i Villa Byström salar och gallerier, bl.a. nämns fem ”baigneuser”, skulpturer i marmor i nära naturlig storlek av ”en flicka som stiger i bad”. Ytterligare två ”baigneuser” skall enligt litteraturen ha funnits i konstnärens ägo och jämte ”La Source” (avbildad sid 161 i Thure Nymans bok), fanns det då sex ateljéarbeten varav auktionens katalognummer sannolikt är ett av dem.