"Vårbroddens madonna"
Signerad HS med påskrift "d'après Greco". Utförd 1942. Olja på duk 47 x 45 cm. Efter en detalj i en reproduktion av El Grecos målning "Helig familj" / "La Sagrada Familia, santa Ana y san Juanito" (cirka 1594-1604) i samlingarna på Prado, Madrid.
Hovintendent Gösta Stenman (förvärvad direkt från konstnären), Stockholm; Bukowski Auktioner AB, Stockholm, auktion 458, "Internationella Vårauktionen", 19-22 april 1988, kat nr 471; privat samling.
Stenmans konstsalong, Stockholm, "Helene Schjerfbeck", 27 oktober - 17 december 1944, kat nr 86 (under titeln "Madonna efter Greco"); Gösta Stenman, Stockholm, "Helene Schjerfbeck", 1958, kat nr 95; Konstmuseet Ateneum, Helsingfors, "Helene Schjerfbeck 150 år", 1 juni - 14 oktober 2012; kat nr 669; Schirn Kunsthalle, Frankfurt, "Helene Schjerfbeck", 2 oktober 2014 - 11 januari 2015.
H. Ahtela (alias Einar Reuter), "Helene Schjerfbeck", 1953, upptagen i katalogen som nr 887, sid 370; utställningskatalog, "Helene Schjerfbeck 150 år", avbildad i färg, sid 326.
Helene Schjerfbeck (1862-1946) ville vara en del av den internationella konstens historia och hon använde ofta sin egen konst för att föra diskussioner med de verk hon beundrade, oberoende om hon sett konsten i verkligheten eller endast via kopior i konsttidningar och böcker. De universella ämnen som den konsten behandlade låg henne väldigt nära och det mänskliga mysteriet fascinerade henne. Under sin ungdom reste hon mycket i Europa, men under 1900-talet blev resandet mest inom området Nyland i Finland, förutom i februari 1944 då hon, tillsammans med Stenmans familj, åkte till Saltsjöbaden i Stockholm där hon senare avled.
Schjerfbecks intresse för El Greco inleddes redan i början av 1900-talet vilket vi kan läsa om i brev hon skickade till sina konstnärsvänner. Till detta kom även hennes stora intresse för "L´Art et les Artistes"-publikationer från 1912 där spansk konst behandlades i flera nummer. Enligt Schjerfbeck själv såg hon under sitt liv endast en äkta El Greco, tillika en suspekt sådan, så intresset för El Greco kom alltså från kopior och böcker.
Från och med 1928 blev Helene Schjerfbeck djärvare i att kopiera El Grecos verk, även om hon redan tidigare inspirerats av den grekisk-spanska mästarens mörka dramatik och gjort sina egna studier i denna anda utan att direkt kopiera ämnet. Speciellt inspirerad blev hon av Cézannes "Kvinnoporträtt" efter El Greco. Redan 22 januari 1919 skrev hon till Einar Reuter: ” I går afton låg jag och såg på Greco, på det Cézanne lärt av Greco – och jag fick lust att måla något en gång efter en sådan liten bild, så som v. Gogh målat efter Daumier ’de drickande’. Måla fritt.”
Den egentliga "d'après El Greco" –blomstringen kom dock under 1940-talet då Gösta Stenman, hennes konsthandlare, försåg henne med imponerande El Greco-böcker på franska. Det var allt svårare för Schjerfbeck att få tag på och använda levande modeller där hon under kriget målade i sanatorie- och ålderdomshemsmiljöer.
Att bli inspirerad av de svartvita reproduktionerna passade Schjerfbecks konstnärliga kvalitet, de lockade inte till direkt kopierande, utan lämnade tillräckligt med utrymme för individuell konstnärlig tolkning. Hon målade enligt sin egen smak och fokuserade på närbilder.
Motivet till "Vårbroddens madonna" hämtades från El Grecos "La Sagrada Familia, santa Ana y san Juanito" från omkring år 1600 där den Heliga familjen avbildas i dess helhet med Jesusbarnet i Jungfru Marias knä omgivna av Sankta Anna, Josef från Nasaret samt den unge Johannes Döparen. Schjerfbeck valde, i sin tolkning, att zooma in på detaljen föreställande Jungfru Maria och lyfte därigenom fram den kärleksfulla och ömma figuren som tröst i en krigshärjad värld.
Helena Schjerfbeck tillhör en av Finlands mest kända konstnärer. Hon växte upp i fattiga förhållanden i en finlandssvensk familj i Helsingfors. När Schjerfbeck vid fyra års ålder föll ned för en trappa och fick en allvarlig höftskada kunde familjen inte bekosta läkarvård och följden blev att Schjerfbeck fick en haltande gång och i perioder plågades av smärtor genom hela livet. Redan under tonåren vann Helene Schjerfbeck en stor uppskattning för sitt traditionella historiemåleri och fick stipendier för studier i Paris och resor till Italien och Ryssland. Återkommen till hemstaden Helsingfors var hon en tid lärare vid Konstföreningens ritskola men trivdes inte i den finska huvudstadens konstnärskretsar med deras nationalromantiska måleri utan drog sig tillbaka till Hyvinge och Ekenäs i södra Finland, där hon utvecklade sin särpräglade modernistiska stil, inspirerad av studier i konstböcker över de stora franska konstnärerna. Schjerfbeck är mest känd för sina avskalade självporträtt - de flesta och mest kända målade hon under åren 1939–1945 då hon var kring åttio år gammal. Men hon har också andra berömda målningar, såsom målningar av barn och flera stilleben. Genom konsthandlaren Gösta Stenman i Stockholm blev hon känd och fick möjlighet att ställa ut. Idag finns hon representerad på Ateneum och Gyllenbergs Konstmuseum i Helsingfors samt i många finländska och svenska privatsamlingar.
Läs mer