Lesser Ury

Lesser Ury var en tysk impressionistisk konstnär och grafiker förknippad med Düsseldorfskolan. Han föddes i Birnbaum, Preussen men flyttade efter faderns död 1872 till Berlin. Studier bedrev han i Düsseldorf på Konstakademin samt på resor till bland annat Bryssel, Paris och Stuttgart innan han återvände till Berlin år 1887. Ury hade sin första utställning 1889 och hans måleri mottogs inte så bra. Dock övertygades akademin av inflytelserike konstnären Adolph von Menzel att ge Ury ett pris. 1893 gick Ury med i gruppen Münchener Secession med progressiva konstnärer från Tyskland och Österrike. 1901 återvände han till Berlin för att ställa ut med Berliner Secession. År 1922 hade han sin första stora utställning och målningar av konstnären efterfrågades stort. Hans motiv kretsade främst kring landskap och stadsbilder med ett impressionistiskt uttryck. Gatljusens effekter på natten, regniga gators blänkande gatstenar och det bländande ljuset av lövverk mot sommarhimlen fångades av hans pensel. Ury var en av de första tyska konstnärerna under perioden att använda stadslivet som motiv med dess trafik och nattliv på teatrar och barer. 1926 besöker Ury London och ser för första gången William Turners måleri. Ury skriver själv i essän "Meine Reise nach London" (Der Kunstwanderer 8, Berlin 1926) hur tagen han är av atmosfären i staden och vilket geni han anser Turner vara. Han beskriver stadens ljus, atmosfären kring Themsen, dimmans vita slöja, den gråblå silverfärgade luften och solen som då och då bryter igenom med en magisk fyllning av guld. Ury målar ett flertal dukar och pasteller under vistelsen i London, stämningsbilder med broarna över floden och området längs flodbankerna i fokus. I det aktuella katalognumret är det Waterloo Bridge som är avbildad i en glödande solnedgång i Urys karakteristiska manér. Målningen avslöjar konstnärens fascination av ljusets föränderlighet och dess många effekter.