"Fåfängan, vinterafton"
Signerad Nordström och daterad 1891. Olja på uppfodrad samt kantförstärkt duk 180 x 157 cm.
Professor Karl Benckert, Stocksund; Bukowski Auktioner AB, Stockholm, auktion 430, "Vårauktionen", 9-12 april 1985, kat nr 177; privat samling.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Utställning av Carl Eldh och Karl Nordström", 21 oktober - 20 november 1955, kat nr 59.
Torsten Svedfelt, "Karl Nordströms konst", 1939, omnämnd sid 14 samt avbildad helsida.
Om denna enastående stämningsbild skriver Torsten Svedfelt i sin bok från 1939: "I några verk av Karl Nordström från åren 1890 och 1891 finner man redan ansatser till det slags 'stämningskonst', det lyriska måleri, som snart nog skulle bli så karakteristiskt för det svenska 90-talet. Det gäller en sådan känslig pastell som 'Vinterafton på Skansen', liksom de i stämning och ton besläktade målningarna 'Fåfängan' och 'Skymning, från Stockholms ström', vilka tydligt varsla om vad som komma skulle - det egentliga nittiotalsmåleriet, flera av konstnärsförbundarna och prins Eugens mest typiska alster från detta skede. Vi känna väl igen denna stämningsverkan - den lätt elegiska blå skymningstonen, de mattgula ljusen från staden, de mörka trädskeletten mot snön, söderbergens karakteristiska konturer, själva den frostiga luften: stockholmsluften".
Karl Nordström var en svensk bildkonstnär född på Tjörn. Han studerade vid Principskolan på Konstakademien i Stockholm och på resor till Frankrike och Belgien. I Frankrike tog han intryck av impressionismen och Barbizonskolan och bosatte sig en tid i Grèz-sur-Loing där många skandinaviska och amerikanska konstnärer höll till. Med sina vänner Richard Bergh och Nils Kreuger, som Nordström lärde känna på Konstakademien, var han med och startade Konstnärsförbundet och blev sedermera dess ledare. Nordström var verksam på förbundets konstskola där bland andra konstnären Tor Bjurström var elev. De tre bildade sedermera Varbergsskolan som hämtade inspiration från syntetismen. Nordströms konst präglas av en monumentalitet, hans huvudsakliga motiv var landskap och stadsskildringar och utgör exempel på det nationalromantiska måleriet vid 1800-talets slut. Först påverkad av den franska impressionismens färger blev han så småningom mer nordiskt kärv i sitt färgval och utförde främst landskapsmålningar, ofta med monumental prägel.
Representerad på Nationalmuseum i Stockholm, på Göteborgs och Malmö konstmuseer samt i Oslo och Köpenhamn.