Olle Olsson-Hagalund

Olle Olsson Hagalund brukar räknas till den tredje generationen naivister i svensk konsthistoria. När han slog igenom på 1930-talet hade naivismen blivit en egen stil och inte bara som på 1910-talet en reaktion mot det ytliga dekorativa måleriet. Själv hävdade han att han var naivist för att kunna behålla sin barndoms syn på tingen. Olle Olsson fogade redan på 1930-talet Hagalund till sitt namn, som en hyllning till sitt älskade Hagalund, där han bodde och verkade under hela sitt liv. Många av hans verk skildrar också hemkvarteren och människorna där. Men han målade även porträtt, blommor och vyer från resorna till Paris och Köpenhamn.

Trots att Olle Olsson Hagalund betraktas som naivist finns det alltid något påtagligt realistiskt ursprung i hans måleri. Han älskade att promenera i sina hemkvarter i Hagalund, i Hagaparken, eller i grannförorten Sundbyberg. Ofta var det något han sett under dessa promenader, som sedan inspirerade honom till nya motiv. Hans stora intresse för människor gjorde också att det nästan alltid finns figurer med i hans landskaps- och stadsmotiv. ”Alla dessa figurer gör att jag känner mig mindre ensam”, har han själv sagt (Lillemor Derr, Olle Olsson Hagalund om konstnären och hans miljö, Sthlm 1993, s 40). Det händer alltid något i Olle Olssons bilder; vardagliga scener lyfts fram och blir synliga även för oss.

Konfirmationer hörde till den sorts folkliga tilldragelser som tedde sig lockande för Olle Olsson. Redan på 1930-talet målade han Konfirmation i Hagalunds kyrka, vilken var en av de målningar som Ragnar Hoppe särskilt lovordade i sin recension av konstnärens debututställning på Galleri Färg och Form 1938. I den aktuella, till ämnet närbesläktade Konfirmation i Lilla Alby kyrka har konstnärens blick fastnat på en scen där de unga flickorna i sina vita konfirmandklänningar precis är på väg ut ur kyrkporten, där finklädda släktingar och vänner väntar med blomsterbuketter i famnarna. Lilla Alby kyrka, belägen i det sydöstra hörnet av Sundbyberg nära järnvägen, byggdes ursprungligen av Lutherska missionsförbundet och stod klar 1892. 1934 överläts den till Svenska kyrkan och fungerade under många år som gudstjänstlokal. I maj 2013 hölls den sista gudstjänsten och kyrkan togs ur bruk och lades ut till försäljning. Idag bedrivs skolverksamhet i den kulturminnesmärkta före detta kyrkan i regi av Mångkulturellt folkbildningscentrum. Fasaden känns fortfarande tydligt igen i Olle Olssons målning. Den ståtliga vita, triangulära gaveln reser sig mäktigt och dominerar bildens högra halva. På gatan utanför trängs ett myller av människor i väntan på de unga konfirmanderna. I bakgrunden anar vi bostadshusens gavlar bakom de grönskande träden och längre bort skymtar Sundbybergs bebyggelse i form av en mängd ljusa huskroppar. Det är en vacker försommardag med blå himmel och små stackmoln. Himlens kraftiga blå färg återkommer i gatan och ramar in den centrala scenen i målningen. Ofta återfinner man lysande röda eller orange detaljer i Olle Olssons bilder, så även här. De smala, höga lyktstolparna skjuter upp mellan trädens grönska och skapar en färg- och formrytm, som gör att hela bilden riktigt vibrerar av samma förväntan och spänning som vi anar bland människorna på kyrkbacken.