Ivan Ivarson
För konditionsrapport kontakta specialist
"Från Värmland"
Intygad a tergo av konstnärens son Per Ivarson, Göteborg, 9 mars 1972. Duk 81 x 86 cm.
Proveniens
Civilingenjör Yngve Kullenberg.
Därefter i arv inom familjen.
Övrig information
"Fram på sommaren 1932 gjorde Ivan Ivarson och jag (Arne Stubelius reds anm) en resa på några veckor till Värmland. Vi bodde i Runnevål nära Kil. Huset låg i en vacker trädgård, vars slingrande gångar och gamla körsbärsträd Ivarson gärna målade. Ibland befolkade han trädgården med unga herrgårdsflickor hand i hand som frödingska härjarinnor.
/.../
Förut hade jag ej så mycket sett honom måla, och nu häpnade jag över hur fort dukbitarna fylldes och färgtuberna tömdes. Den första tiden började han på en eller två nya tavlor om dagen. Inte bara trädgården utan också de saftigt gröna skogarna, de röda ladorna och den blå Fryken tvingade honom till ständigt arbete." (Arne Stubelius, "Ivan Ivarson", AB Svensk litteratur, Stockholm, 1954, sid 44 + 46.
Ivarsons skildringar av är inga direkta avbildningar, snarare är målningarna fyllda av hans känslor inför motivet framför honom. Han måleri bär på en expressiv ådra och målningarna är intensivt skälvande i sin koloristiska styrka. I auktionens verk "Från Värmland"är de tre figurerna schematiskt målade, tonvikten har Ivarson lagt på koloriten. Trädens gula, lysande höstfärger, ställda mot det klarblåa vattnet och markens glödande röda får hela verket att vibrera och sjunga.
Konstnär
Ivan Ivarson var den mest lidelsefulle färgdyrkaren bland Göteborgskoloristerna. Omkring 1930 hade han nått fram till sitt intensiva och personliga färgspråk, skrivet på duken med snabba, breda, formskapande penseldrag. De dominerande färgerna, blått och rött, drev han upp till obeskrivlig lyskraft. Blommor i vas eller kruka, ibland invid en fönsterutsikt, blev hans återkommande favoritmotiv. När han 1928 fick låna Carl Kylbergs ateljé i Helsingör utvecklades hans kolorit från en dämpad, känslig gråskala till milda, rena färger i gult grönt och blått. Mot slutet av sitt liv, då han i Frankrike målade snabba naturintryck, införde han svart som dittills hade saknats i hans färgvärld.
Läs mer