Inköpt direkt av konstnären, därefter i arv inom familjen.

Ivan Ivarson var den mest lidelsefulle färgdyrkaren bland Göteborgskoloristerna. Omkring 1930 hade han nått fram till sitt intensiva och personliga färgspråk, skrivet på duken med snabba, breda, formskapande penseldrag. De dominerande färgerna, blått och rött, drev han upp till obeskrivlig lyskraft. Blommor i vas eller kruka, ibland invid en fönsterutsikt, blev hans återkommande favoritmotiv. När han 1928 fick låna Carl Kylbergs ateljé i Helsingör utvecklades hans kolorit från en dämpad, känslig gråskala till milda, rena färger i gult grönt och blått. Mot slutet av sitt liv, då han i Frankrike målade snabba naturintryck, införde han svart som dittills hade saknats i hans färgvärld.