Dick Bengtsson

Sviten ”Oktoberceremonien I-IV” ingick i Dick Bengtssons första separatutställning som ägde rum 1963 på Galleri Observatorium i Stockholm. I utställningen var det totalt åtta målningar, och ”Oktoberceremonien IV” har varit i samma familjs ägo sedan inköpsdatumet 14 november 1963.

På baksidan av målningen sitter två ark uppklistrade, det är galleriets konstnärstext och verklista. Om Oktoberceremoniensviten står det; ”Den betecknar en övergång från en distinkt och nästan pedantiskt tecknad figurstil i litet format, till en mer uppluckrad stil i större format, där motivet har sjunkit i bakgrunden och abstraherats till knappt urskiljbara former och där den yttre formen drar till sig uppmärksamheten genom ett ostentativt vackert utförande. Det finns ingen aggressivitet eller socialt patos i detta måleri, bara en sorts meditativ stämning i en stilla och anonym värld, där figurerna står i en mystisk gemenskap med varandra. Det är ett subjektivt måleri, långt bort från ’absolutismens eviga sanningar’.”

Debututställningen på Galleri Observatorium fick mycket uppmärksamhet i de tre stora morgontidningarna, DN, SvD och Stockholms-Tidningen. SvD journalisten Stig Johanssons recension bar titeln ”En egensinnig debutant” där han skriver ”I ”Oktoberceremoinen”, en svit om fyra ytterst raffinerade målningar, har målarglädjen, lusten att spela med färgmaterialen för att få fram en vacker yta fört honom bort från det åskådliga och mot det diffusa och oklara istället. Men det är en oklarhet med mening. Det otydliga blir det mångtydiga och poetiskt uttrycksfulla. Ansikten, kroppar, föremål, allt sveps in i skyar av skön färg, omvandlas men döljs aldrig utan skymtar i suggesstivt ljus fram ur revor i färgmassan likt stänk av blå himmel som blänker till genom molntrasorna.”

Framför ett verk av Dick Bengtsson blir man aldrig riktig säker på innebörden av de olika komponenterna. Hans konst är fylld av mystik och ställer fler frågor än den besvarar. I hans mångbottnade värld tvingas man att utmana sina värderingar och associationsbanor, den kräver fullständig uppmärksamhet från åskådaren. Det är svårt att skilja sanning och fantasi åt och han har själv beskrivit sina målningar som en form av verklighetsförfalskning.

Konstnärskollegorna avundades Bengtssons måleri och en krets av samlare och museimänniskor insåg hans storhet redan under hans korta livstid och det talades om honom som en "konstnärernas konstnär". Alltjämt idag ser vi tydliga spår av Dick Bengtssons påverkan inom den svenska samtidskonsten.