Richard H. Pettibone

Med sina noggrant utförda miniatyrer av konsthistoriens mästerverk har Richard Pettibone i mer än fem decennier ifrågasatt konstens grundläggande begrepp. Som en av pionjärerna inom vad som har kommit att kallas Appropriation art började han redan på 1960-talet att tillverka småskaliga versioner av bl.a. Roy Lichtensteins serierutor, Frank Stellas böjda former och Andy Warhols soppburkar. Genom att kopiera konstnärer som var mer eller mindre samtida med sig själv tillförde han viktiga beståndsdelar till postmodernismens mix av inspiration, lån och återvinning. Med sina imitationer, ibland utförda som exakta kopior och ibland med tillagda eller borttagna detaljer, utforskar han äganderätten av idéer och betydelsen av material och teknik för ett konstverk.
I auktionens "Andy Warhol, '32 Cans of Campbell's Soup', 1962" är samtliga 32 målningar ur Andy Warhols ikonverk från 1962 avbildade. Dukarnas storlek är förminskad från det ursprungliga måttet 51 x 41 cm till 17,5 x 13 cm och en trälåda konstruerad med fack för samtliga 32 dukar medföljer. Warhols konst har haft en stor betydelse för Pettibone under hela hans karriär. Han påverkades starkt av den legendariska utställning på Ferus Gallery i Los Angeles 1962 där "32 Cans of Campbell's Soup" premiärvisades. De 32 målningarna, en för varje av Campbells soppsmaker, hängde på galleriets väggar i en lång rad. Många chockades på den tiden av estetiken som var lånad från reklamvärlden och verket medverkade till genomslaget för popkonsten på den amerikanska västkusten.
Redan 1964 målade Pettibone små exakta kopior av Warhols konstverk och han har sedan dess använt sig av en mängd av Warhols motiv, alltifrån Jackie Kennedy och Marilyn Monroe till Brillolådor och blommor. I en intervju har Pettibone påpekat likheterna mellan sin egen och Warhols metod: "You don’t often hear about Andy being called an appropriation artist, but he was… I remarked that Andy’s soup cans are an appropriation, he just wasn’t appropriating an old master, he was appropriating a commercial artist." Det är lätt att förstå varför Warhol blev förtjust när han fick se kopiorna och då sammanförde Pettibone med sin gallerist Leo Castelli.
Trots de gemensamma utgångspunkterna i Warhols och Pettibones konst skiljer sig deras teknik åt markant. Pettibone ser i motsats till Warhol sitt skapande som ett grundligt och precist hantverk. 2007 förklarade Pettibone skillnaderna på följande sätt: "We are close in our understanding of art but not in aesthetics, I am a careful craftsman, he‘s a sloth." Oavsett om det rör sig om en målning, ett collage, en skulptur eller en hel installation utförs allt med en minutiös skicklighet, något man möjligen kan spåra till modelltågen som Pettibone byggde som barn. Precisionen som läggs ner på detaljerna medför att konstverken behåller sin integritet och genom den mindre skalan skapas en intimitet. Bilderna framträder i en ny kontext och betraktarens associationer förs på så sätt över från det ursprungliga verket till Pettibones egna. Precis som Warhol tog en bild från den kommersiella reklamvärlden och gjorde den till sin egen tog Pettibone i sin tur Warhols verk och transformerade den ytterligare. Som Pettibone har sagt om sina tolkningar av Warhols verk: "He was already copying, so why not copy the copy?”.