Carl Fredrik Hill

Carl Fredrik Hill reste till Frankrike senhösten 1873 för att slå sig fram i den internationella konstvärlden. Från sin ateljé i Paris tog han tåget till en rad platser i stadens omgivningar för att hitta motiv. Sten Åke Nilsson (professor emeritus i konstvetenskap, Lunds universitet) skriver om den aktuella perioden:

"En miljö som han under de första åren gärna sökte sig till var Barbizon, och härifrån kommer en rad fina landskapsstudier i blyerts och kol. [...] I sitt motivval anknöt Hill till sin stora förebild Camile Corot. Då Corot avlidit våren 1875 anordnades en omfattande minnesutställning av hans verk, och Hill stannade i Paris för att se denna innan han reste hem till Sverige för sommaren. När han återkom på hösten bytte han till sig flera verk ur Corots kvarlåtenskap, ett tydligt tecken på hans nära relation till den franske mästaren".

Corots betydelse för Hill har tidigare påtalats av ett antal konsthistoriker, däribland Hills store levnadstecknare Adolf Anderberg vilken skriver följande i "Carl Hill. Hans liv och konst", 1951:

"Den stora, avgörande upplevelsen för Hill blev dock mötet med Corots konst. Inför hans målningar löstes de dolda krafterna hos den unge svensken. Fjällen föll från hans ögon. Han hade trätt inför en stor mästares trollkrets. Corot hade enligt hans mening väckt till liv en ny riktning inom konsten".

Vid ett tillfälle stötte Hill på Corot när de bägge besökte samma auktionsvisning i Hôtel Drouot. Den franske mästaren gick omkring och såg, med vänliga ögon, på de utställda målningarna. Om konstverken ej var alltför dåliga fick de alltid betyget "très bon". 1874 skrev Hill: "Han såg ut som en beskedlig lantbo, men en röd ros utmärkte, att han var storkommendör av Hederslegionen. Corot har upptäckt en ny värld, ty han har upptäckt ett nytt sätt att se den gamla". För Hill skulle Corot komma att förbli den store föregångsmannen på landskapsmåleriets område.

Corots inflytande framstår tydligt vid betraktandet av de målningar Hill utförde 1874-75. Härtill kommer givetvis de direkta impulser Hill erhöll från Munkácsy, Paál och Liebermann vilka även de var verksamma i kretsen av Barbizon-konstnärer vid den här tiden.

I ett flertal av Hills kompositioner från perioden kretsar mycket kring studiet av atmosfären och av lövverket, vilket försmälter i någon ljust skimrande himmel. Viggo Loos skriver i "Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860-1885", 1945: "Det är i allmänhet gläntorna i Fontainebleauskogen, som varit inspirerande, och trädens lummighet fylla nästan bildytan. I andra dominera den djupt stämda färgen och motsättningen mellan ljus och skugga. Trädgrupperna liksom omsluta motivet, ljuset dallrar blekt mellan dem och under dem mörkna skuggorna".

Om det aktuella motivet skriver Loos mer specifikt:

"Det mjukt måleriska anslaget lägger i dagen konstnärens frihet och behärskning av uttrycksmedlen. Det mjukt måleriska föredraget återkommer i 'Bäcken'. Genom lövverket silar det milda ljuset, bäcken ligger i den svala skuggan och i grönskan finnas några bruna stänk".