Eugène Jansson

Efter studier vid Konstakademien i Stockholm år 1881-1882 bättrade Eugène Jansson på sin dåliga ekonomi genom att måla stilleben i mindre format för vilka det fanns en någorlunda stabil marknad och efterfrågan. Parallellt med stillebenmåleriet reste Jansson om somrarna ut på landet för att förkovra sig i landskapsmåleri. Exkursionerna resulterade i skisser vilka sedan målades upp i större format under vintrarna i staden. Efter att ha besökt Landsort under sommaren 1883 förlade Jansson 1884 års sommarvistelse till Ingarö där han fann det motiv som låg till grund för det aktuella katalognumret "Badande pojkar (Sommarbadet)".

Den friska friluftsskildringen torde vara konstnärens mest betydande verk från de tidiga åren innan det s.k. "blåmåleriets" intåg i Janssons konstnärskap omkring år 1891. Kompositionen präglas av det klara skarpa ljus som även vilar över konstnärens samtida skildringar av parkmiljöerna på Djurgården ("Djurgården. Pingst", olja på duk, 90 x 120 cm, 1887, ABF i Stockholm) samt huvudstadens gator ("Roslagsgatan", olja på pannå, 32 x 41 cm, 1889, Thielska Galleriet, Stockholm).

Eugène Jansson hade redan år 1874 diagnosticerats med hjärtfel till vilket kom att han även hade problem med ögonen. Året därpå insjuknade han i scharlakansfeber vilket fick till följd att hans hörsel blev nedsatt samt att han fick kroniska njurproblem. På läkarnas inrådan blev därefter kuren rigorös fysiskt aktivitet samt en generellt sett hälsosam livsstil präglad av livligt friluftsliv där kallbad kom att bli ett ständigt återkommande inslag. Detta är givetvis av intresse vid betraktandet av föreliggande katalognummer vars komposition kretsar kring de unga pojkarnas hälsosamma bad i svensk skärgårdsmiljö där frisk havsluft och sol samverkar till att skapa en sund miljö.

Detta har påtalats av Inga Zachau i "Eugène Jansson. Den blå stadens målare", 1997:

"Det är en härligt solig sommardag. [...] Målningen andas nordisk sommaridyll när den är som skirast. Vattnet är nog isande kallt, säkert inte mer än 10-12 grader. Pojkarna ser ut som stockholmsgrabbar gjorde vid 1880-talets slut med svarta skärmmössor, vida byxor med hängslen och dito skjortor att växa i, rejäla skodon, kängor och stövlar, trots värmen. Målningen hade kunnat vara tämligen traditionell, men den utsökta penselföringen och den skira färgskalan höjer den långt över denna nivå. Dessutom ger en detalj skildringen udd, nämligen den dykande pojken i händelsernas centrum. Att avbilda en människa i den osköna positionen just när han hoppar huvudstupa i vattnet utan kläder är sannerligen vanskligt såväl ur teknisk som estetisk synvinkel. Eugène Jansson har emellertid lyckats och tillfört ett delmotiv som får åskådaren att spärra upp ögonen".

Intressant nog skulle Jansson komma att avbilda "Badande pojkar (Sommarbadet)" i den två år senare utförda "Vid pianot" (olja, 47 x 58 cm, 1886, privat ägo). I denna stämningsfulla interiör sitter en ung kvinna vid en taffel ovanför vilken hänger oljemålningen i fråga. Dock valde Jansson i denna interiör att avbilda den tidigare målningen med smärre modifikationer. Zachau skriver:

"Ovanför taffeln hänger den nyligen omskrivna oljemålningen sommarbadet. För att inte såra den unga flickans känslor har konstnären emellertid retuscherat sin badtavla genom att eliminera den nakna dykande gossen i centrum. Han var således helt medveten om att denna figur kunde vara väl pikant i vissa sammanhang".

För dagens betraktare av målningen torde den dykande figuren framstå mest betydelsefull som förebådare av de vitalistiska figurkompositioner konstnären utförde i stor skala under det tidiga 1900-talet, vilket även det återigen påtalats av Inga Zachau:

"Redan 1884 utförde Eugène Jansson en figurmålning som dock länge blev ensam i sitt slag: 'Sommarbadet' eller 'Badande pojkar'. Den är som ett ungdomligt förebud till de monumentala badtavlor som konstnären kom att skapa över tjugo år senare och bevisar att motivkretsen länge lockat honom".

Goda exempel härpå utgörs av "Flottans badhus" (olja på duk, 197 x 301 cm, 1907, Thielska Galleriet, Stockholm) samt "Badsump" (olja på duk, 200 x 300 cm, 1911, privat ägo, London). Störst likhet i sammanhanget står emellertid att finna i vad som Inga Zachau kallat "den mest vågade av badhusmålningarna med tanke på den dykande mannen": "Badtavla" (olja på duk, 250 x 349 cm, 1908, Örebro kommun) vilken köptes av den framstående konstsamlaren Klas Fåhraeus och alltid hängde på central plats i hans hem Villa Högberga på Lidingö.