"Engelbrekt"
Signerad Carl Milles samt stämpelsignerad Carl Milles. Gjutarstämpel Herman Bergman fud. Grönpatinerad brons, höjd 127 cm (inklusive svart stensockel 259 cm).
(I urval)
Henrik Cornell, "Milles skönhetsvärld", Stockholm 1957, jfr. förstudie av Engelbrektmonumentet från 1926, motivet omnämnt samt jfr bild sid 20-21. Helfigur avbildad pl. 18 (på Millesgården).
Henrik Cornell, "Carl Milles - hans verk", Stockholm 1963, jfr skiss i gips samt staty omnämnd sid 54 och avbildad sid 55.
Carl Milles, 1875-1955, var under 1900-talets första hälft den skulptör som dominerade svenskt konstliv. Han utförde ett mycket stort antal offentliga uppdrag i Sverige och utomlands. 1923 stod Stockholms stadshus färdigt, arkitekten Ragnar Östberg önskade placera en skulptur på en hög fristående pelare i anslutning till byggnaden. Skulpturen skulle avbilda en person med stor historisk betydelse för Sverige. Valet föll på Engelbrekt Engelbrektsson. Till en början fick Carl Milles uppdraget av det nybildade Stockholms skönhetsråd att tillsammans med Östberg utforma Engelbrekt, ett tjugotal olika modeller presenterades. Förlagan till auktionens skulptur är en av dessa skisser. Inget av Milles förslag gillades av Stockholms stadsfullmäktige och 1926 blev han slutligen av med uppdraget. Den nuvarande skulpturen invigdes 1932 och skapades av skulptören Christian Eriksson.
Engelbrekt Engelbrektsson var en av de mest framträdande bergsmännen i Dalarna och han engagerade sig i dalaböndernas nöd. För att tala för deras sak reste han till Kalmarunionens kung, Erik av Pommern, i Köpenhamn men blev där bryskt avvisad.
Senare vid hemkomsten till Dalarna samlade Engelbrekt en skara bergsmän och bönder skickliga i att hantera armborst och spjut. Midsommaren 1434 hade dalkarlarna fått nog av de höga skatterna och kungens agerande. Ett omfattande uppror tog sin början. Engelbrekt valdes av bönderna till att bli upprorets ledare. Upproret började i Dalarna och spred sig sedan över Mellansverige, Efter sex veckor behärskade Engelbrekt större delen av Sverige norr om Kolmården, men ebbade ut efter att Engelbrekt blivit mördad av en adelsman 1436.
Även om Carl Milles inspirerades av antikens konst och mytologi var hans eget formspråk oftast inte klassiskt. Han lånade gärna stildrag från grekisk arkaisk och etruskisk konst och utomeuropeiska kulturer. Carl Milles var en mycket produktiv konstnär. Han skulpterade i tunga, hårda material som granit och brons och sammanförde skulpturerna med de lättaste av material, vatten och luft, genom att placera dem i fontäner eller lyfta upp dem i luften så att de samspelade med himlen.
Carl Milles var en svensk skulptör född i Lägga. Han studerade på Tekniska skolan i Stockholm, på Ecole des Beaux-Arts i Paris för Auguste Rodin samt på studieresor till Tyskland, Nederländerna och Belgien. I Paris kom han att stanna i många år och försörjde sig som ornamentsnidare. Han studerade djuren i Jardin des Plantes (den zoologiska trädgården) och tog starka intryck av Auguste Rodin. Milles slog igenom med ett monument över Sten Sture i Uppsala. Han ställde ut på världsutställningen år 1900 och har senare tillägnats en separatutställning på Tate Gallery i London. Milles var professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Välkända skulpturer på offentliga platser signerade Carl Milles är ”Gustav Vasa”-statyn på Nordiska Museet, ”Orfeusgruppen” utanför konserthuset i Stockholm och ”Poseidonfontänen” i Göteborg. Hans skulpturer är arkaiska i sitt uttryck och ofta utförda i brons eller gips. Som lärare vid Cranbrook Academy utanför Detroit i USA fick han möjlighet att utföra skulpturer åt amerikanska beställare. Regelbundet återvände Carl Milles och hustrun Olga till sitt hem Millesgården på Lidingö, som de skänkte till svenska folket.
Läs mer