Porträtt av Claude-François Martineau de Floriant (1752–1827)
Signerad Le Chev. Roslin och daterad 1788. Uppfodrad duk 73 x 60 cm. Samtida förgylld och rikt skuren ram.
François Felix Oudot (1783-1833), Paris, gift 1811 med den avbildades dotter Adèle Pauline Martineau (1789-1873); av deras sonsons döttrar såld till minister Viljelm Assarsson.
Bukowskis, Auktion 422, 1983, kat nr 317.
Malmö Museum, Roslin-utställningen, 1962, kat. nr. 75
Gunnar W Lundberg, "Några nyupptäckta Roslinska familjeporträtt", Ord och Bild, 1951, avbildad s. 104.
Gunnar W Lundberg, "Roslin - Liv och verk", 1957, avbildad plansch 175, kat nr 594 (där dock felaktigt år är angivet).
Per Bjurström, "Roslin", 1993, porträttet beskrivet s. 139 samt avbildat s. 142.
Claude-François Martineau de Floriant var en fransk parlamentsadvokat och Roslins svärson.
Alexander Roslin föddes år 1718 i Malmö och var son till stadsläkaren Hans Roslin och Katarina Wertmüller. Han påbörjade sin konstnärliga bana, efter att först ha ägnat sig åt studier i skeppsbyggarlära, som elev till amiralitetstecknaren Lars Ehrenbill. Studierna fortsatte sedan i Stockholm hos hovporträttören Georg Engelhard Schröder och därefter spenderade han några år vid hovet i Brandenburg-Culmbach samt rundresor i Italien. År 1752 kom han till Paris och fick bland annat bistå den franske hovmålaren Boucher då denne avbildade kungens älskarinna madame de Pompadour.
År 1753 invaldes Roslin i den franska konstakademien och representerades på Parissalongen samma år av inte mindre än fem porträtt. Därmed inleddes en lysande karriär i den stad Roslin alltid drömt om, och sällan har en utländsk konstnär där så snabbt slagit igenom och vunnit de konstälskande parisarnas hjärtan.
Som en av sin tids mest framstående stoffmålare fick Roslin mängder av uppdrag och tilldelades en statlig pension samt konstnärsbostad i Louvren. De goda svensk-franska förbindelserna vid denna tid och fina rekommendationsbrev från bland annat hovet i Parma öppnade dörrar till den franske societeten.
Från år 1773 ändrade han sin signatur Roslin le Suédois till Chevalier Roslin med anledning av att han tilldelats Vasaorden.
Bland Roslins modeller fanns ämbetsmän, konstnärsvänner och kungligheter. Han var porträttören på modet och hans framgång låg i hans förmåga att fånga de flärdfulla dräkterna med den fulländade återgivningen av plymer, spetsar och sidentygernas fall. Hans pensel fångade ljusreflexernas spel inte bara i tidens påkostade och skimrande tyger utan även i hud, glittrande ögon och rosiga kinder. Han var en skicklig karaktärsskildrare och med skärpa och utsökt finess avbildade han tidens inflytelserika personer.
Efter återbesök i Sverige där han bland annat målade av medlemmar av den svenska kungliga familjen var han i Sankt Petersburg, Warszawa och Wien för att sedan återvända till Frankrike. Alexander Roslin avled i sitt hem på Louvren sommaren 1793.
Redan efter skolstudierna i Skåne fick Alexander Roslin sin första undervisning i teckning av amiralitetskaptenen Lars Ehrenbill i Karlskrona, dit familjen hade flyttat 1729. Även om det ursprungliga syftet med undervisningen var att Roslin skulle kunna försörja sig som fartygstecknare blev hans konstnärliga begåvning tidigt uppenbar för läraren. Roslin skickades på Ehrenbills inrådan till Stockholm, för att utbildas till porträttmålare. Han kom till huvudstaden 1736 och fick plats som lärling hos hovmålaren Georg Engelhardt Schröder. I Stockholm hade konstlivet vid denna tid levt upp i samband med bygget av det nya slottet, som lockade dit framstående målare och hantverkare från Europa. Efter tre år som lärling kunde Roslin börja ta emot egna beställningar, och kort därefter lämnade han Stockholm för att resa ut i Europa. Efter en rad uppehåll på vägen kom han slutligen till Paris 1752. Då hade han arbetat vid flera kungliga hov och hunnit utföra en mängd porträtt. Ankomsten i Paris förebådade en lyckad karriär, för med sig hade Roslin ett ytterst betydelsefullt rekommendationsbrev från hertiginnan av Parma ställt till hennes systrar Medames de France – den franske kungens döttrar. Snart fick den svenske porträttören de eftertraktade uppdragen att måla såväl kungligheterna som deras högt uppsatta funktionärer. Redan 1753, året efter ankomsten till Paris, blev Roslin invald i den franska konstakademin och hade etablerat sig som en av de stora konstnärliga begåvningarna i staden. Mot slutet av 1750-talet var han en av de mest efterfrågade porträttörerna.
Läs mer