Grannflickan
Signerad Olle Olsson Hagalund. Utförd på 1940-talet. Duk 62 x 50 cm.
I målningarna från 1940-talet och framåt befolkades Olle Olsson Hagalunds målningar av människor som vandrade omkring på gatorna bland de gamla husen i hans älskade Hagalund. Dessa spatserande kroppar ersattes framåt mitten av 1940-talet av kvinnoporträtt som inte är porträtt, utan snarare avbildade som berättelser med titlar som Gul hatt, Flicka framför spegeln eller som här — Grannflickan. Själv sa han att han aldrig visste vad det skulle bli när han började måla. Det ”kan vara något helt annat än det jag såg. Det blir så mycket av saga och dikt. Jag är väldigt road av att måla kvinnofigurer, dubbelt road när jag dessutom är road av kvinnan. Man ser en kvinna på gatan, på en restaurang. Plötsligt får man den där knäppen.” (Eric Wennergren, ”Olle Olsson Hagalund”, Bonniers, Stockholm 1977, sid 70—72).
Olle Olsson Hagalund låter sig inte katalogiseras. Naivist, expressionist och romantiker är begrepp som brukar användas för att beskriva hans konst. Själv kallade han sig hellre flanör som livet igenom iakttog de människor han mötte.
I fonden bakom flickan syns ett grafiskt blad av Maurice Utrillo som fanns i Olle Olsson Hagalunds hem. Där fanns inte många verk av andra konstnärer vilket pekar på ett speciellt förhållande och en känsla av tillhörighet med just Utrillo.
Vi tackar Lena Olsson-Petrén för denna information.
Olle Olsson-Hagalund föddes i just i Solna Hagalund. Där växte han också upp och det är där han och hans konstnärsskap har sitt hjärta. Skildringarna av den idylliska småstaden med sitt myller av människor och verksamheter är karaktäristiska för hela produktionen. Kanske var det t o m så att spänningen mellan den gamla stadsdelen och den moderna kom att driva fram Olle Olssons passionerade konstnärsskap - Olle Olsson är "grabben från Hagalund" naiv, poetisk, förundrad.
Redan som ung visade han stor fallenhet för teckning och målning, vid 7 års ålder vann han 1:a pris i teckningstävling för barn! Efter avslutad folkskola och anställning på Norra station kom Olle Olsson till Carl Wilhelmsons målarskola 1919. Väl där förstod han att hans förkunskaper var mycket mer begränsade än övriga elevers och det var förmodligen mest drömmen om att bli konstnär som höll honom kvar. för sin försörjning arbetade han periodvis som teaterdekoratör och även som assistent för den då välkände dekoratören Filip Månsson. Olle Olsson debuterar som 30-åring på en mindre utställning i Stockholm men hans stora genombrott äger rum kring åren 1937-41. Under denna period hålls uppmärksammade utställningar på bl a Galleri Färg och Form och Konstakademin. Olle Olsson betecknas som naivist och han lär själv ha yttrat " Jag är naivist för att kunna behålla min barndoms syn på tingen". Han har ömsom beskrivits som "svenska konstens Chaplin, ömsom Sveriges svar på Henri Rousseau". Klart är att Olle Olsson Hagalund och hans bildvärld är direkt, omtumlande bullersam och folklig. Verk av Olle Olsson Hagalund är mycket efterfrågade på dagens auktionsmarknad. Till hans mer kända verk hör bl a "Hötorgsmålarens ateljé" och "Träff" den sistnämnda såld för, 1,4 miljoner på auktion. Verk av honom finns på alla större museer i Sverige och han har även ställts ut i utlandet, bl a på Venedigbiennalen 1942.