Lotte Laserstein

Dr Anna-Carola Krausse har bidragit med följande text om auktionens målning:

"Following her exhibition at Galerie Moderne in 1937 Lotte Laserstein was offered several commissions. The models of those early years included cultural celebrities, members of the nobility and the bourgois upper crust, not least the king’s chamberlain Graf Erik Trolle and his family, the composer Hilding Rosenberg, the business man Ruben Rausing or the publisher Torgny Segerstedt. In other words: the painter experienced a very good start in Sweden and managed to make a living as a demanded portrait painter. However the "painting to order" as Laserstein would put it later in a letter to her close friend Traute Rose, turned out to be an exhausting challenge. As a commission painter Lotte was forced to consider the wishes and expectations of the sitters.

The portrait of Walther Beyer (1902–1960) however is one of the very rare paintings of this period which Laserstein made just "for herself". In the mutual sittings with Beyer in the mid-forties she could work without any pressure, which she appreciated a lot. Indeed we can perceive a certain freshness in this painting. Laserstein performs a vivid brush stroke; the masterly alla prima painting is a skillful interplay of pastuoso parts and delicate thin layers of paint: The light reflexion in Beyer’s glasses are just four splashes of the brush, the cigarette is a simple stroke. Beyond catching the likeness of Beyer tremenduously well and giving us an idea of his personality – a bit bohemian, a bit bourgeois (as indicated by the bright white collar) – Laserstein arranges the portrait as a concentrated and intimate working situation, a silent dialogue between the artist and his creation.

The painting was first exhibited in Sundsvall in the very year it was executed. Obviously Laserstein herself thought very highly of it: it was the most expensive painting in the whole show, even more expensive than some works of the Berlin time.

The sculpture finally was given to Lotte Laserstein as a present. It still exists in a private collection in Sweden today."

Meta Ida Laserstein var av judisk börd, född i Ostpreussen, hennes far dog redan 1902 och hon växte upp hos sin mor och mormor i nuvarande Gdansk och i Berlin. 1927 avslutade hon sin utbildning på Konstakademien i Berlin och fick omedelbart stora framgångar med sitt skickliga porträttmåleri, och då speciellt av unga moderna kvinnor i 20-talets Weimarrepublik. Hennes professor, livslånge vän och mentor Erich Wolfsfeld såg tidigt hennes begåvning och upphöjde henne till mästarelev med tillgång till egen ateljé, material och modeller. Hon ställde ut sina främsta verk på ett dussintal samlingsutställningar och flera separatutställningar. Lasersteins produktion från denna period är sparsmakad och exklusiv. 1934 är dock det sista året som hon tillåts delta i en offentlig utställning i Tyskland. Det politiska klimatet har hårdnat och nazismens intåg avbröt hennes lovande karriär.
Genom en utställning på Galerie Moderne i Stockholm 1937 öppnades en möjlighet för henne att lämna sitt hemland. Tre dagar innan utställningen anländer Laserstein till Stockholm med sina samlade verk. Hon får bara visum för tre månader men blev sedermera svensk medborgare och stannade i Sverige för gott, först bosatt i Stockholm och senare i Kalmar. Laserstein försörjer sig som porträttmålare på modet. En av hennes få konstnärsvänner i Sverige var bildhuggaren Walther Beyer. Även han hade flytt Tyskland och funnit en fristad i Sverige. I Walther Beyer fann Lotte Laserstein en like som liksom hon plågades av konstnärlig isolering och förlusten av sin egen värld. På dagarna målade hon porträtt på beställning, men på kvällarna porträtterade hon med värme och glöd sina få vänner. Porträttet av Walther Beyer är ett av hennes tre kända porträtt av skulptören. De arbetar ofta i par och i auktionens målning från 1946 ser vi Beyer formge en byst av Lotte Laserstein samtidigt som hon porträtterar honom. Till sin nära vän Traute Rose skriver hon "Jag bifogar ett foto av ett porträtt av en bildhuggare som skulpterar mig samtidigt som jag målar honom. Mina beställningsarbeten är noggrannare men tama, detta är min favorit". Anna-Carola Krausse nämner porträttet i sin bok "Lotte Laserstein - Leben und Werk", 2006 och har tagit upp det i sin catalogue raissoné.
Med tiden försvåras hennes ekonomiska situation och Laserstein tvingas av vid sidan av sin porträttkonst arbeta med illustrationer och enklare barnporträtt. På 50-talet flyttar hon till Kalmar. Hon fortsätter att måla och ställer ut i mindre sammanhang men skulle sakta med säkert försvunnit ur konsthistorien om det inte var för en händelse 1987. Galleriet Agnews på Bond Street i London hade beslutat att uppmärksamma hennes mentor Erich Wolfsfelds konstnärskap. På jakt efter en berättelse besökte man från galleriet Lotte Laserstein i Kalmar. Fredrik Sjöberg har beskrivit händelsen i sin bok "Ge upp idag - i morgon kan det vara för sent" (2013). När besökaren klev in i Lotte Lasersteins hem och såg hela hennes samling av målningar från tiden i Berlin blev hon stående stum. Det beslutades om en dubbelutställning i London, dels på Agnews och dels på närliggande Belgrave Gallery. Succén var omedelbar och nästan allt såldes. Utställningarna 1987 blev början på en internationell återupptäckt. 2003 fick hon en förnyad uppmärksamhet också i Tyskland genom en utställning på Museum Ephraim-Palais i Berlin. För den tyska utställningen och dess katalog svarade Dr. Anna-Carola Krausse som också skrivit sin doktorsavhandling om henne samt en presentation av hennes liv och verk. "Meine einzige Wirklichkeit" var titeln för Berlinutställningen, ett citat från Lotte Laserstein som såg konsten som den verklighet hon levde i och för.

Sedan kom återupptäckten i Sverige, först i form av en minnesutställning på Kalmar museum 2004 och därefter på Judiska Museet och senare i Bror Hjorths hus i Uppsala.